Farväl och packning

Tvätten torkar för vinden i trädgården.
Ryggen är snart utsträckt efter en natt i en baggagelucka på en kombi-volvo.
Morgondagens rutt planerad, betalad och nerskriven på kom-i-håg-lapp.
Nu fattas bara en fullproppad väska och en lillebror.

Sagt hejdå till K.
Inte lika jobbigt denna gången som sist.
Nu är det bara en vecka.
Nästa gång vi ses är det dags att på allvar planera flytten.

Längtar och håller tummarna för Spobs!



Det studsar i mina ben av förväntan.
Nu jäklar blir det hårdrock och moshpits i en vecka.

Wacken

Färjebiljetter köpta.
Spelschemat nästan uppletat.
Och räkningarna hemma fortfarande obetalda.
Fastän jag kom ihåg.
Allt utom ocr-numret.

Bandet kommer i år igen.
Jag kommer vara där.
Gråta.
Vet inte om det är bra eller dåligt.
Önskar att du skulle knö om plats i år också.
Klaga på dåligt camp.
Eller bara vara positiv och komma med konstruktiva lösningar.

Smärta bleknar men inte saknad.



Börjar längta efter skogen ordentligt nu.
Längtar efter rabatterna.
Och katten.
Som kanske blir två fortare än vi anar.

Igår besökte jag och K ett speciellt ställe.
En sällsam resa.
Och upplevelser jag hoppas vi får återse.
Måste rita innan jag glömmer.

Brev

Jag drömmer.
Med en för stor ring på vänster ringfinger.
Och en för liten på höger.
Jag argumenterar med mig själv.
Mot mig själv.
Och för mig själv.

Ändå kommer jag inte till någon slutsats.
Jag borde skriva brev istället.

Eller ligga i ett tält och lyssna på ösregnet utanför.
Försöker komma över min dubbelmoral.
Det går sådär.
Vi bordlade vår omröstning och skickade ut en remiss istället.

Hur skulle du gjort, huh?
Man lever bara ett liv.

Lika bra att ta ut glädjen i förskott, annars vet man inte om man överhuvudtaget kommer få någon alls.

Gåvan

Om man vill ge någon en gåva?
Vad är den vackraste gåva?
För att visa kärlek
Och smärta
Du får mitt hjärta

Vad ger man den enda
Den man älskar mer än livet?
Jag kan inte ge min framtid
För
Du är min framtid

Jag vill ge dig mina tankar
Låta dig se mitt inre väsen
Vandra i berg
Laga mat och diska
Vi kan stanna vid en bäck
Och fiska

Inga smycken, juveler
Chokladpraliner
Tröjor
Och paket
Kan visa känslor
Jag vet

Om några år
När vi har jobb och stuga
Ska jag ge mitt DNA
Till dig, om du vill ha
Det
Får duga

© Mig

[Du vet att den är till dig.]

Du. Och jag?

Om jag älskar dig
Vad spelar det för roll?
Du leker med mig
Kastar tärning, rullar boll
Mitt hjärta får du som en gåva
Som prinsessans guldklimp skänkt av rika troll

Jag spyr
Och du flyr
Medans dagen sakta gryr
Som det troll jag är jag ljuset skyr
Ligger bakfull under täcket och gnyr

Kan vi fortsätta vara vänner
Trots allt detta som jag känner
Gårdagen som en dröm
Fast du bad mig ’snälla glöm’

Så vill jag inte glömma
Det vi gjorde med varann
Det skulle hoppet tömma
Om jag inte mindes vad vi fann

Våra kroppar som ett pussel
Flera hundratusen bitar
Som vi kunde lägga i mörker utan knussel
Och kartan över världen vi för egen hand ritar

För det finns en liten risk
Att du är en player-slisk
Halare än åla-fisk
Lika hopplös som bortglömd disk

Du kommer ge mig smärta
På grund utav intellekt i storlek med en ärta
Men jag vill ändå inte sluta
Är tillbaks på samma ruta

Jag vet att du mig dissar
Förhoppningar som hissar
Mig mellan helvete och himmel
När du vara fnissar

Sluta vara bäst i världen
Eller låt mig följa med på färden
För smärtan den tär den
Vi kan springa över gärden

Bli pensionärer ihop
Handla med rollatorer på Coop
Se på Allsång på Skansen
Och gå på barnadop

Vi hör samman du och jag
Som fiskespö och drag
Eller hängslena med vadarstövlar
Som gryningen och som dag

© Mig

Gnäll

Vet du, jag har en tes
Om varför vi inte ses
Och det beror inte på att jag är en mes
Eller att jag blir hes
Varje gång du bjuder mig på pez
Nej saken är den att du skäms för att jag bär fez

Varför spelar det sådan roll
Det jag har på huvudet
Rammstein-mössa, bonnakeps eller slöja
Ja någon dag kanske även blöja
Allt är det bara lite tyg

Tyg som är så laddat
Skär som sprit i såret baddat
Som blåbärssylt på pappas finkostym jag kladdat

Bara för att vi ej ser likadana ut
Näe, nu får det vara slut
Stäng din trut, ta på din kappa, och du
Följ med mig ut

Kan du hitta likadana träd
Eller i en åker utav säd
Se två likadana möss gå på räd
Tror så faan heller
Det är nu det gäller
När befolkningen bara sväller
Så står du där och gnäller

Vi måste göra nåt
Hoppas mina tankar ett frö i dig har sått
Så havet kan få förbli sådär ljuvligt blått
Så att våra framtida barnbarn en dag kan få skratta rått
Åt att detta samhälle så tråkigt grått
Har blivit det vi vill att det ska vara
Ett suddigt minne blott

Ställ dig vid havet och känn
Något ej konstruerat utav män
Och säg mig sedan sen
Vad du är för typ av vän
Som bygger världen utav tenn
Fast samtidigt bara tänker ’bränn’
Och hellre vill förgöra den

© Mig

Göra vad man vill

Vassa nålar
Som under mitt skinn sig ålar
Och på min kropp det målar

Mönster, från mina drömmar
Strömmar, ut genom det fönster
Vi kallar kreativitet

I en värld där likhet eftersträvas
Jag håller på att kvävas
När det tvingar oss att vävas
Samman till en grå massa
För jag tänker inte passa
In i dina trånga gränder
Som formas efter dina händer
Tar två steg
Innan jag mig skyndsamt vänder

För en släkt
Så perfekt
Likt skyddad vattentäkt
Klädd i svartaste olja
Snart utfiskad som torsk och kolja
Som ligger i vår butik
På is så stela, oräkneliga antal goda lik

Är det en smärre katastrof
När jag går längs mina egna stråk
Känner efter vad jag vill
Men letar inte egentligen efter bråk

Det är ditt ständiga flin
Uppbyggt på alkohol och sertralin
Som inte klarar av kritik
En professor utan didaktik
Som den nyfiknaste lilla kanin
Med nosen mot en förgiftad pralin

Varför kan du inte acceptera
Börja reflektera
Över mina val
Sluta intriger fabricera
Dina handlingar sig koncentrera
På det som händer i vår dal
Tänk om du kunde börja reparera
För att kompensera
Alla dessa tal
Du höll uti vår sal
Smyckad i björk och al
Men ändå kändes allt för kal

Och du bara mal och mal
Som en tupp som gal
Du försöker profilera
Konsumera
Realisera
Och expandera
Denna bal
Som viktigare än helig graal
Aldrig stanna upp och meditera
Utan istället bara referera
Till en värdighet så sval
Som vackert ljusblå ädel opal
Men trots allt, fortfarande läskigt hal

Aldrig kommer jag att ligga
Framför dig i gruset för å tigga
Om ett godkännande för det jag gör
Nej, med mina ögon pigga
Kan jag redan börja rigga

Min egen framtid
Och så tillika samtid
Syssla med det jag vill
Texter eller forskningspill
Jag ska leva bara för min egen skull
Tills den dag då stolen trillar omkull
Då vi alla långsamt blir till mull

© Mig

Musa

Jag vet inte vad du vill
Om du bara gör dig till
Eller om du alltid är coolare än jag

Hur du kan stå med rak rygg
Och känna dig så jäkla trygg
Om så vore för en dag

Om du vet vad du vill göra med ditt liv
Och alltid går med sådär raka kliv
Som om det vore lag
Jag vill ju resa med dig till Prag

Med små små steg går jag emot dig
Små små andetag i mina lungor
Och små små svettdroppar i händerna

Jag skulle kunna säga att jag sliter ut mitt hjärta för dig
Att det inte är så mycket
Att jag skulle vilja ge dig allt
Allt av det som finns
Fastän i världen det är kallt
Så tycker du att det jag gör är ballt

När jag står med fumlande fingrar och hosta i halsen
Inför en publik, framför mina ögon dansar valsen

Men jag gör det för dig
Ändå
Fastän jag inte vågar
För när du mig frågar
Så ger du mig mod
Och jag i nervositeten sågar

Mina förhoppningar fladdrar som ett segel
Tankar rinner som innehåll i smältdegel
Och som generell regel
Raseras alla drömmar byggt i tegel

Jag känner mig något instabil
Smörjer musklerna med reparil
Inser att jag är körd
Ser på etablissemanget som fossil

Kan ingen ge mig en albyl?
Eller tja, i värsta fall en kanyl
Helst då fylld med något mera spännande
Än lösningsmedlet propyl

För det här är vad som händer
När en naturare på bladet vänder
Och ifrån sitt matteblock långsamt bänder
Textrader, som i sms jag sedan sänder

Till dig, min imaginära musa
Fantasislottets egna husa
Som med fiktiva hundvalpar busa
Genom korridorer nu de rusa
Jag själv känner mest för att börja snusa
Innan ljudet från er åhörare börjar susa
Mina förhoppningar de genast grusa
Så ser jag bara hennes ljusa
Hårsvall, framför min pupill
Och i huvudet står det still
Vet ju inte vad jag vill
Kanske ska jag hädanefter börja skriva
Pseudonymt under tagna namnet Bill

© Mig

RSS 2.0