villabarn

Vet du, jag har en tes
Om varför vi inte ses
Och det beror inte på att jag är en mes
Eller att jag blir hes
Varje gång du bjuder mig på pez
Nej saken är den att du skäms för att jag bär fez

Varför spelar det sådan roll
Det jag har på huvudet
Rammstein-mössa, bonnakeps eller slöja
Ja någon dag kanske även blöja
Allt är det bara lite tyg

Tyg som är så laddat
Skär som sprit i såret baddat
Som blåbärssylt på pappas finkostym jag kladdat

Bara för att vi ej ser likadana ut
Näe, nu får det vara slut
Stäng din trut, ta på din kappa, och du
Följ med mig ut

Kan du hitta likadana träd
Eller i en åker utav säd
Se två likadana möss gå på räd
Tror så faan heller
Det är nu det gäller
När befolkningen bara sväller
Så står du där och gnäller

Vi måste göra nåt
Hoppas mina tankar ett frö i dig har sått
Så havet kan få förbli sådär ljuvligt blått
Så att våra framtida barnbarn en dag kan få skratta rått
Åt att detta samhälle så tråkigt grått
Har blivit det vi vill att det ska vara
Ett suddigt minne blott

Ställ dig vid havet och känn
Något ej konstruerat utav män
Och säg mig sedan sen
Vad du är för typ av vän
Som bygger världen utav tenn
Fast samtidigt bara tänker ’bränn’
Och hellre vill förgöra den

© Mig