Holgemosse, eller vad det nu var

Hen är mitt allt.

När det är varmt, när det är kallt.

En famn bland stärkta lakan.

Vad är väl havet utan salt?

Så vore jag utan henom.

 

Varje dag när jag fladdrar. Varje natt när jag darrar.

Varje stund när jag drömmer. Varje minut när jag målar.

Målar framtidar på drömmars papper.

Lantbruk, stora hus, små hus, pensionat.

Höns och getter.

Barn och växthus.

Av drömmar fattas intet.

Jag har så jag kan gödsla med.

Vill du låna? Du kan få.

På 75 år kommer jag ändå bara hinna en bråkdel.

 

 

 



 

Vems liv är det man lever?

Hur mycket påverkar inte förväntningar?

Jag ville läsa estet på gymnasiet.

Jag gick natur.

Visserligen en rolig inriktning.

Och jag fick flytta hemifrån.

Det var väl roligt och helt okej.

Men inte utmanande.

Inte utvecklande.

Bortsett från själva flytta hemifrån-grejen då och det som kan associeras till denna.

 

Jag är glad för att min livskris kommer nu, när jag bara är några och 20 år.

Tänk vad mycket tid jag hade tappat om den fått vänta till min 40-årsdag.

 

Och för att bryta sig fri måste man springa ännu fortare i hamsterhjulet under ännu en period av sitt liv.

Tur att det bara krävdes ett misstag för att lära sig.

 

Listan på vad jag vill göra kan bli oändligt lång.

Men väldigt lite av det jag gör idag finns med på den.

Och det borde vara misstaget nummer ett; att skjuta upp livet till en annan dag.

En bättre dag.

Men den enda dag vi har är just nu.

 

Hade jag gått estet hade jag varit tvungen att utmana mig själv.

Allt jag trodde att jag var.

Jag hade fått anstränga mig.

På ett helt annat sätt än vad jag hittills fått göra.

 

Chalmers är väl inte så dumt.

Men det är inte helt rätt heller.

Kurserna är intressanta.

Men inte så intressanta att jag vill.

Det är inte svårt, rent hjärnmässigt sätt.

Men inte så förtrollande att jag vill-vill-vill.

 

Om du vann några miljoner på lotto, vad skulle du göra då?

Jag har mitt svar ”typ” färdigt.

Några frågetecken kvar att räta ut.

Men det mesta är klart som korvspad.

 

Allt det jag vill göra imorgon borde jag göra idag.

Men när allt inte är möjligt?

Hur gör man då?

Och hur ska man prioritera?

 

I want to be a self-made man.

 

Självförsörjande.

För mig och min familj.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0