Ett fönster vi kan sitta i
Fyrtioelva arbetsansökningar till ivägskickade.
Nu har det spårat ur totalt och jag söker allt som är sökbart.
Verkligen allt.
Även tidningsutdelning och domina-tjänser.
Okej, kanske inte allt.
Men jag hade blivit så otroligt glad över ett jobb.
Jag har aldrig varit arbetslös.
Jag vet inte riktigt hur man gör.
Jag är van vid att alltid ha tusen saker att göra; skola, jobb, mera jobb och kanske lite familj och vänner in emellan.
Vi dansar till Winnerbäck du och jag
Ditt lilla huvud mot min axel
En hand på min arm
Och benen hängande löst nedåt där du sitter
Total avslappning
Samma låt som när du låg i magen
Du kurar ihop dig och andas ut
Vi har våra stunder av stillhet ibland
Lilla Glada TygBlöjeBebisen är som en motorväg.
Antingen så går det i 110km/h eller så står det still.
Lika stilla som i Tingstadstunneln vid rusningstrafik.
Det är full fart hela dagen.
Stilla endast när man sover.
Förutom ibland.
När de där små tillfällena dyker upp.
De där som man kommer att minnas för evigt; den plötsliga och långa ögonkontakten, två uppsträckta barnaarmar som säger ”plocka upp mig i din famn” och kelet när man står stilla nära varandra och bara gungar lite lätt.
Det var då jag kom på tanken att slå på samma skiva som vi lyssnade på och sjöng till varje dag de sista två månaderna av graviditeten.
Vilken reaktion!
Nu dansar vi varje dag.
Ett par låtar varje gång.
Vi sjunger med och nynnar.
Båda lika nöjda.
Det var en sorg att sluta amma.
Men nu har vi hittat en ny umgängesform.
Vi har vårt nya sätt att vara.
En ny glädje.
Alla känslor kan vara bra känslor om du väljer att använda dem så.
