villabarn

Hemma hos min förälders förälder. Med dennes första barnbarnsbarn. Plockat svarta bär med kletiga röda fingrar. Avlagt kvistar på vita vinbär. Kokat kräm och matat mat med fingrarna iförd ett förkläde som är inköpt under Kriget. Axelvolangerna bortsprättade men annars intakt. "Det var en annan kvalité på tygerna på den tiden." Barnet sover i en liten korv på min huvudkudde och snart snart ska jag sova bredvid. Först hemlängta lite och skicka sms till den bättre hälften. Två nätter borta känns som eoner av tid. Kommer jag känna igen mig sedan? Vill kratta och lägga pressenning. Livet känns kort och värdefullt. Det är tur att vi finns.