Ljudet av tystnad
Idag har jag beställt nytt telefonabonnemang och mitt nuvarande (”gamla”) sim-kort är således avstängt.
Ingen telefon att ringa eller skicka sms med på några dagar nu.
Tills det nya kortet kommer.
Till den nya telefonen.
För jag gav upp.
Den var för lockande.
Jag ville ha den.
Jag, som aldrig någonsin haft sönder en telefon, gav mig själv tillåtelsen att köpa en ny.
En lyxvariant som jag nu längtar efter att få starta upp.
Dessutom fick jag studenterbjudande på abonnemang plus surf så det blir billigare än ett 75-kronors kontantkort per månad.
Det ni!
Och nu, när jag är ”okontaktbar” så mindes jag plötsligt livet i Lysekil.
När jag fortfarande envisades med att ha ”hemtelefon” och armbandsur.
Eller så förlitade jag mig på att vännerna hade klocka eller att kyrkotornet fanns inom synhåll.
Och prata i telefon fick man göra på kvällarna när man var hemma.
Det var inte så dumt ändå.
Så även om jag längtar till att få leka med den nya nallen njuter jag av lugnet nu.
Med en sovande katt i knäet och LTBB ihopkrupen på K’s bröst.
Jag kanske ska införa en telefonfri dag i veckan?
Hello darkness, my old friend,
I've come to talk with you again,
Because a vision softly creeping,
Left its seeds while I was sleeping,
And the vision that was planted in my brain
Still remains
Within the sound of silence.
