villabarn

En liten, mjuk, sovande varelse i min famn.

Det finaste livet har att erbjuda.

En frukt av vår kärlek.

Plötsligt kan man oroa sig för precis allt.

Kan man moshpit:a som mamma?

Kan kan man ju.

Men vill man?

Vågar man?

Vågar jag?

Riskbedömningar kring varje krök.

Hur blev tillvaron så här värdefull?

Så viktig, skör och ömtålig.

Jag har redan hunnit oroa mig för dagen då det är dags för moped, första fyllan eller första utlanssemestern utan oss. Och andra fyllan. Och andra utlandssemestern. Och... Och... Och?

Allt.

Precis allt.

Och ingenting.

Och...