villabarn

Förändringar behöver inte vara till det sämre.

Och ibland inte heller till förbättring.

Ibland är det bara okej att det är annorlunda.

 

Saker och ting utvecklas.

Idag är idag och imorgon är något nytt.

Igår är för alltid borta och likaså kommer morgondagen vara om några timmar.

 

Förändring alltså.

Som något positivt.

Eller bara accepterbart.

 

Att leva med barn är inte som förut.

Klart att det är en omställning.

Det är avbruten sömn och nya erfarenheter.

Det är tygblöjor i drivor och dubbelslag på hjärtat.

Det är lycka och förtvivlan, kärlek och förvirring.

Allt i en salig blandning.

 

Drömmar om framtiden blandas med tvivel.

Men oroa sig ska man passa sig för.

Det blir som det blir och det är nog helt okej.

Eller jättebra.

 

Som det där alla säger att kroppen ”förstörs” av barnafödande.

Att den aldrig blir som förr, att det sliter.

Och visst innebär det en förändring.

Men just här och nu så är det en fantastisk förändring.

Jag kan inte hitta en enda sak som är sämre med min kropp nu än innan.

Bara tvärtom.

Den är tusen gånger mer fantastisk idag.

 

Den har livnärt ett litet barn.

Fött ett litet barn.

Och nu försörjer den ett litet barn med föda.

Detta bara i tillägg till allt det andra fantastiska den kunde förut.

För det kan den fortfarande.

 

Det är alldeles fantastiskt supermegakanonbra.