Cornelis

Nu faller dagg och nu stiger sol
Men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol
Med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar ber du bestämt
Du skrattar visor, du sjunger skämt
Du kan men vill inte göra... en sång om lyckan den sköra

Lycka är underligt.
Det du ger mig är konstigt; fåniga leenden och nervositet.
Tiden vi hade var så underbar.
Kan vi skapa det igen? Vi verkar ha lärt oss mycket av resan.


Somliga säger 'vi lever i evighet'
fast döden är det sannaste som de vet.
Andra säger 'lyckan rymms i ett ögonblick'
fast de aldrig hann i fatt det de fick.



Jag lyssnar på Lasse Lindh för de vackra texternas skull.
Lite Karin Boye, Bob Hansson, Emil Jensen och mig blandat i formuleringarna.

Jag har spelat in mig själv på band flera gånger ikväll.
Så nu sitter jag och gäspar av syrebrist.
Undrar om grannarna hör när man sjunger i vardagsrummet?

Vill köpa oljefärg imorgon men vet inte om jag har pengar.
Mosaiksten vore inte dumt heller.
Jag har kreativitet som kliar i fingrarna.

Och jag älskar dig men fan vad vi håller på...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0