villabarn

Jag ligger på mage på min obäddade säng.
Tittade på katten när hon sov förut.
Det är bra med en laptop som har ok batteritid.

Jag har på mig någon annans trasiga mjukisbyxor.
Och jag luktar på en använd t-shirt.

Livet är som en ringlande serpentinväg över ett berg.
Man vet liksom aldrig vad som väntar bakom nästa krök.

---

Ibland önskar jag att jag visste.
Hur queer jag är.
Om det går att mäta på något vis.
Gay eller inte.
Eller om det bara är en kvasi-förhoppning.
En förhoppning om att vara någorlunda straight.
Fast, egentligen, varför?

Människor är alltid bara människor.
Killar är knäppa.
Tjejer likaså.

Ett facit till livet vore ytterst välkommet.

Även om det skulle ta bort en del av spänningen.
Så skulle även oron följa med på köpet.

---

Ska snart sova nu, har lite planer till imorgon.
Inget spikat. Men preliminära idéer.

Först blir det lite mer fighting-läsning.
Och funderingar kring livet och kärleken.

Det gick lite fort här senast.
Trots allt kändes det bra.
Mer än bra.

Total röra i mitt huvud.
Fantasier om namn.
Varför hakar jag upp mig på namn?
Vem man är som person hänger inte ihop med om man heter Andersson eller Linderbäck. Men jag vet vilket jag skulle välja.

Behov av orginalitet?

Och jag önskar ju fortfarande att jag inte behövde...
Att jag fick vara passiv.
Och att du kunde läsa mina tankar.
Men det är väl inget alternativ.

Det är tillräckligt mycket att tänka på nu.
Nio arbetsdagar kvar.
Hjälp.
Hur blir det sedan?
Längtar.
Tror jag.