Färgfläckar
"Hela du är en enda stor uppkäftighet!"
Kanske inte är ord man slänger ur sig hur som helst. Speciellt inte till en av dem man räknar bland sina absolut bästa vänner. Men ibland blir jag helt tokig! Och jag vet att personen i fråga tar det mer med ett garv än blir sårad på riktigt. Som sagt, somliga vet vart mina irritations-knappar sitter (och gillar dessutom att pilla på dem).
Grannens unge gjorde min dag i söndags. Cyklade förbi deras hus på väg mot stationen och charmtrollet hojtar 'hej Mercedes' med världens leende. Okej att jag har försökt pratat en del med dem sedan de flyttade in, men jag blir ändå smickrad av användandet av mitt namn. Ropar tillbaka 'åh vilken fin cykel du har' varvid jag meddelas 'tack, den är NYYY!'
Oh the simple things in life makes it so worth it.
Idag har jag målat källaren två gånger och sedan pysslat med listerna. Har lätt spenderat nio timmar på det. Att måla skrovlig betong med roller är ett grisgöra. Även ett gammalt rangligt bord fick sig en färgkyss. Vilken förändring!
Om K hade sett mig nu hade omdömet blivit 'vad söt du är'. Men jag fattar inte riktigt dragelsen med färgfläckar över hela armarna, benen och ansiktet. Fast det syns att man har gjort något konstruktivt och det gillar jag.
Det krävs mer än lite färg för att få mig ur gängorna - ge mig folk i arbetsbyxor för fanken, då snackar vi!
Mina skriverier är inte fjäsk eller smicker,
och inte fan vill jag skrämma upp tanter eller flicker.
Nej mina strofer är trupper som paraderar,
och själv går jag framför fronten och inspekterar!"
Dagens skörd: har tappat räkningen på antalet fästingar jag bragd om livet idag. Illa.
Kanske inte är ord man slänger ur sig hur som helst. Speciellt inte till en av dem man räknar bland sina absolut bästa vänner. Men ibland blir jag helt tokig! Och jag vet att personen i fråga tar det mer med ett garv än blir sårad på riktigt. Som sagt, somliga vet vart mina irritations-knappar sitter (och gillar dessutom att pilla på dem).
Grannens unge gjorde min dag i söndags. Cyklade förbi deras hus på väg mot stationen och charmtrollet hojtar 'hej Mercedes' med världens leende. Okej att jag har försökt pratat en del med dem sedan de flyttade in, men jag blir ändå smickrad av användandet av mitt namn. Ropar tillbaka 'åh vilken fin cykel du har' varvid jag meddelas 'tack, den är NYYY!'
Oh the simple things in life makes it so worth it.
Idag har jag målat källaren två gånger och sedan pysslat med listerna. Har lätt spenderat nio timmar på det. Att måla skrovlig betong med roller är ett grisgöra. Även ett gammalt rangligt bord fick sig en färgkyss. Vilken förändring!
Om K hade sett mig nu hade omdömet blivit 'vad söt du är'. Men jag fattar inte riktigt dragelsen med färgfläckar över hela armarna, benen och ansiktet. Fast det syns att man har gjort något konstruktivt och det gillar jag.
Det krävs mer än lite färg för att få mig ur gängorna - ge mig folk i arbetsbyxor för fanken, då snackar vi!
Mina skriverier är inte fjäsk eller smicker,
och inte fan vill jag skrämma upp tanter eller flicker.
Nej mina strofer är trupper som paraderar,
och själv går jag framför fronten och inspekterar!"
Dagens skörd: har tappat räkningen på antalet fästingar jag bragd om livet idag. Illa.
Kommentarer
Trackback
