Mitt i natten

Jag skäms.

Är jag måhända lite, lite avundsjuk?
Svar: ja.

Utan grund?
Ja, förmodligen.

Nej, fel. Det är utan grund.

Men du ser ju, jag pratar nästan bort mig själv.

Åh... den intelligenta delen av hjärnan säger en sak. Alla omständigheter håller med. Det är bara min egen oro som talar emot mig. Jag vet inte hur man gör; jag vet inte hur man gör när man älskar lagom. Lagom mycket, lagom lite? Jag har inte den skillnaden i mig. Det går inte. Det blir tre varv runt solen och tillbaka igen oavsett vad jag försöker känna. Vet du om det här? Kanske måste det vara just precis på detta viset, jag vet inte. Är det bara livet? Aldrig några garantier för någonting. Dojmv.A. - kan jag lita på det? Jag vill. Du vet att jag vill. Hoppas jag.

If you ever meet a human who loves you for what you are; who thinks the fucking
sun shines from your arse... Well, that's the one you should stick to.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0