villabarn

Jag har börjat drömma på nätterna igen.
Det är skönt men förvirrande.

Idag har jag än så länge inte gjort något vettigt alls.
Ska gå ner till stationen och hämta cykeln snart.

Det är fint väder.
Har tagit på mig halsbandet igen för att se hur det känns.
Det var mysigt att vakna i morse.
Det var rätt.

Men nu måste jag sluta ignorera allt annat.
Vet att jag gjort fel men jag har verkligen inte fixat att jobba nu.
Kontraktsbrott precis innan man slutar, osmidigt värre.
Frågan är hur jag ska lyckas snacka mig ur det...
Sanningen. Det är det enda som duger.

---

Jag har en framtidsvision.
Som jag inte riktigt vågar förverkliga.
Än.
Eftersom jag inte vet hur reaktionerna kommer att bli.

Varför bryr man sig så mycket om andras åsikter?
Och viktigast av allt - varför bryr jag mig så mycket om vad Du tycker?
Jag vet att våra ideal inte är likadana.

De är snarare helt tvärs emot.
Kan vi stå ut med det?