Inte sova
Ibland trampar jag andra på tårna, eller mig själv på fötterna.
Jag sätter fälleben på allt i min omgivning, men främst på mig själv.
För jag vet inte vad jag vill.
Jag blir inte av med denna ångesten.
Den var borta ett litet tag, jag började undra vad som hade hänt. Det var då jag hade börjat träna ordentligt och regelbundet igen. Det gör jag inte nu.
Och vips! är den tillbaka.
Jag försöker hitta mina gamla regler, det är inte det lättaste.
Inte heller att lyckas foga ihop dem med de nya. Vad vill jag?
Inte skrika åt 'Lena' att visa pattarna bara för att slippa den jäkla snuskgubben i alla fall.
Jag började jämföra mina ex.
Jag vet inte hur man ska förhålla sig till dem.
Vad som är normalt att känna eller inte.
Får man älska ett ex så att det gör ont och samtidigt vara nöjd med att vara singel fast man på samma gång ändå önskar att man aldrig hade gjort slut?
Himmel och pannkaka!
Det är så rörigt.
Jag vill inte dela mitt liv med någon.
Och ändå... du är ju allt...
Förbannade måne och tinnituspip i öronen.
Vill inte dra ner mörkläggningsgardinerna eftersom jag gillar att vakna med hela huset badandes i solljus.
Och jag vill inte ha musik på för att kunna höra fåglarna på kvällen och morgonen så då piper det för fulla muggar i mitt högra öra.
En tappad öronpropp på en konsert och det ska man få llida för i all evighet.
Jag frågar mig om det är värt det.
Inte konserterna nu, utan festivallivet till sommaren.
Jag skulle kunna vara hemma, ta det lugnt, fixa på huset och bara njuta av att vara ledig en hel sommar igen.
Men då kommer jag inte att få känna hur det känns att riva av nio-tio festivaler på en säsong.
I varje fall började jag bygga ihop utemöblerna igår.
Jag vill gå i pension och grilla.
Och jag vill reda upp allt det här med dig.
Snart.
Fastän det gör ont.
Jag sätter fälleben på allt i min omgivning, men främst på mig själv.
För jag vet inte vad jag vill.
Jag blir inte av med denna ångesten.
Den var borta ett litet tag, jag började undra vad som hade hänt. Det var då jag hade börjat träna ordentligt och regelbundet igen. Det gör jag inte nu.
Och vips! är den tillbaka.
Jag försöker hitta mina gamla regler, det är inte det lättaste.
Inte heller att lyckas foga ihop dem med de nya. Vad vill jag?
Inte skrika åt 'Lena' att visa pattarna bara för att slippa den jäkla snuskgubben i alla fall.
Jag började jämföra mina ex.
Jag vet inte hur man ska förhålla sig till dem.
Vad som är normalt att känna eller inte.
Får man älska ett ex så att det gör ont och samtidigt vara nöjd med att vara singel fast man på samma gång ändå önskar att man aldrig hade gjort slut?
Himmel och pannkaka!
Det är så rörigt.
Jag vill inte dela mitt liv med någon.
Och ändå... du är ju allt...
Förbannade måne och tinnituspip i öronen.
Vill inte dra ner mörkläggningsgardinerna eftersom jag gillar att vakna med hela huset badandes i solljus.
Och jag vill inte ha musik på för att kunna höra fåglarna på kvällen och morgonen så då piper det för fulla muggar i mitt högra öra.
En tappad öronpropp på en konsert och det ska man få llida för i all evighet.
Jag frågar mig om det är värt det.
Inte konserterna nu, utan festivallivet till sommaren.
Jag skulle kunna vara hemma, ta det lugnt, fixa på huset och bara njuta av att vara ledig en hel sommar igen.
Men då kommer jag inte att få känna hur det känns att riva av nio-tio festivaler på en säsong.
I varje fall började jag bygga ihop utemöblerna igår.
Jag vill gå i pension och grilla.
Och jag vill reda upp allt det här med dig.
Snart.
Fastän det gör ont.
Kommentarer
Trackback
