villabarn

Man brukar säga att sorgearbetet tar ett år eller att man ska räkna med runt halva den tiden som förhållandet varade.
     Är det dit du har kommit nu?
I så fall hann du före mig. Fastän det var jag som gick.

Igår cyklade jag flera mil. Jag tänkte på dig, och att jag är glad för att vi snart kan ses. Jag tänkte också på att du nog är, och alltid var, mycket bättre än jag ens kan föreställa mig.

Psykologiskt och intellektuellt så vet jag precis vad det här är nu. Mitt agerande alltså. Men känslomässigt och instinktivt har jag dock ingen aning.

Du har betytt så mycket för mig, du var en väldigt stor del av mitt liv.
Nej. Fel. Du VAR mitt liv.
Och kanske var det just där det gick fel...

Man måste leva för sig själv, för sin egen skull.
Man? Jag menar att jag måste leva genom mig själv.

Kan vi ordna detta nu?


Ibland möter man någon som man älskar så otroligt mycket men tajmingen är bara helt fel. Man befinner sig på så olika platser i livet. Då är det skitsnack att säga 'allting löser sig bara ni älskar varandra'. För älska dig gjorde jag. Gör fortfarande. Och kommer kanske alltid att göra.