villabarn

Det är så konstigt.

Jag vill bara stoppa huvudet i sanden. Min hud är tunn och skör. Varje beröring gör ont. Hela min kropp gör ont. Revbenen, huvudet, händerna, armarna. Tankar bara mal och mal. Jag vill göra dumma saker. Jag vill... Nej jag vet inte vad jag vill. Jag vill ingenting. Jag o-vill. Det här var precis vad jag inte behövde.

Jag fixar inte folk som ljuger. Jag tror jag kan leva med allt, hantera allt, men inte lögner. Lögner gör hela livet så... ihåligt. Det töms på all mening. Om hela livet är en lögn - vem är jag då?

---

Har du någon gång haft en förebild som du idoliserar mer än gud? Någon som alltid är bäst, som du ser upp till och vill efterlika. Sedan visar det sig att denna människa är precis det du strävar efter att INTE vara.

Allting bara rasar.
Alla föreställningar du byggt upp.
Det som ditt livs grundmurar är baserade på.
Det som är du.

It burns
It rips
It hurts

They made you believe
Your turn
The chance of a lifetime
How does it feel to be alive

Inte ens In Flames får mig på bättre humör. Men det passar just nu.

---

Jag skickade ett sms till dig.
Du svarade precis det jag behövde.
Du ställer inga krav.
Hur kunde jag någonsin svika dig?
Jag älskar dig fortfarande mer än livet.

Cyklar på Kurts cykel ibland bara för att det får mig att minnas.
Du betyder mer än vad ord någonsin kan beskriva.

Och ändå vågar jag fortfarande inte träffa dig.

Jag förstår mig inte på mig själv.

Det är svårt att skilja på drömmar och fantasier.