villabarn

Vi kommer aldrig, aldrig förstå varför.
Aldrig någonsin.

Vi saknar er och skulle gjort var som helst för fem minuter till i ert sällskap.
Eller för en kram.
En förklaring.

Varför har inte verkligheten en rewind-knapp?

Ni borde leva.
Utan er blir vi aldrig detsamma igen.

Det gör så jävla ont.
Jag önskar att det fanns någonting jag kunde göra.
Vad som helst.

Istället gråter jag och mår illa.

Varför sa ni aldrig något?
Varför?

Det ekar i mitt huvud.