Jag drömmer att jag köper snus
Drömmer så himla rubbade saker just nu. Kan jag skylla även detta på morfinet? Vore schysst med en vardag då man alltid kan lägga ansvaret för alla sina tankar/handlingar på något/någon annan.
För att sammanfatta det kort så speglar de alla någon av mina destruktiva sidor. Att jag köper snus och blir leggad (jag gillar snus men av ren princip vägrar jag att börja snusa, och jag har knappt någonsin blivit leggad heller).
Mardrömmen som jag vaknar kallsvettig av handlar om hur jag försöker krångla på mig ett par jeans men aldrig lyckas. De fastnar liksom halvägs upp och går aldrig över låren.
Förvrängd självbild? Ja.
Men vem har inte det?
Jag blir lite rädd när jag går igenom mina tankar.
Sweden rock förra året.
Hultsfred.
Det jag tänkte då. Och nu.
Moonspell från Arvika i stereon på lite väl irriterande hög volym.
Livet går i cykler.
Min kropp beter sig likadant varje år.
Min hud är alldeles för torr och kliar.
Trots fuktighetskrämer och sparsamt duschande.
Men min hud mår bättre.
Jag mår bättre.
Inbillar jag mig.
Hittar mina små knep för att klara av vardagen.
Jag känner igen den här känslan.
Frågan är; är det positivt eller negativt?
Jag är tveksam.
Jag gillar det.
Men jag blir orolig.
Kommer ihåg konsekvenserna.
När det gick över styr.
Samtidigt... glädjen.
"Det jag föraktar vinner i längden,
bakom hatet gömmer sig rädsla,
jag har gråtit slut alla tårar,
jag tror det är nån som vill in."
Och DU kan bara dra åt helvete!
Jag vet precis nu vad jag betydde för dig.
Vad som motiverade dina aktioner.
Och varför jag var så blind först - trots att du behandlade mig som du gjorde.
Aldrig mer.
Det finns någon annan nu som får mig att le.
En liten, liten svärm av kolibrir i magtrakten.
Åh vad det är underbart!
Att leva för sin egen skull.
För att man vill.
Inte måste.
Utan för att det är fruktansvärt roligt och spännande.
Honey honey honey, this is the day we will allways remember!
För att sammanfatta det kort så speglar de alla någon av mina destruktiva sidor. Att jag köper snus och blir leggad (jag gillar snus men av ren princip vägrar jag att börja snusa, och jag har knappt någonsin blivit leggad heller).
Mardrömmen som jag vaknar kallsvettig av handlar om hur jag försöker krångla på mig ett par jeans men aldrig lyckas. De fastnar liksom halvägs upp och går aldrig över låren.
Förvrängd självbild? Ja.
Men vem har inte det?
Jag blir lite rädd när jag går igenom mina tankar.
Sweden rock förra året.
Hultsfred.
Det jag tänkte då. Och nu.
Moonspell från Arvika i stereon på lite väl irriterande hög volym.
Livet går i cykler.
Min kropp beter sig likadant varje år.
Min hud är alldeles för torr och kliar.
Trots fuktighetskrämer och sparsamt duschande.
Men min hud mår bättre.
Jag mår bättre.
Inbillar jag mig.
Hittar mina små knep för att klara av vardagen.
Jag känner igen den här känslan.
Frågan är; är det positivt eller negativt?
Jag är tveksam.
Jag gillar det.
Men jag blir orolig.
Kommer ihåg konsekvenserna.
När det gick över styr.
Samtidigt... glädjen.
"Det jag föraktar vinner i längden,
bakom hatet gömmer sig rädsla,
jag har gråtit slut alla tårar,
jag tror det är nån som vill in."
Och DU kan bara dra åt helvete!
Jag vet precis nu vad jag betydde för dig.
Vad som motiverade dina aktioner.
Och varför jag var så blind först - trots att du behandlade mig som du gjorde.
Aldrig mer.
Det finns någon annan nu som får mig att le.
En liten, liten svärm av kolibrir i magtrakten.
Åh vad det är underbart!
Att leva för sin egen skull.
För att man vill.
Inte måste.
Utan för att det är fruktansvärt roligt och spännande.
Honey honey honey, this is the day we will allways remember!
Kommentarer
Trackback
