villabarn

Bra sak: betalade räkningarna på bredbandet i tid.
Dålig sak: e-handel på Everyday Minerals hemsida.
Halvdålig sak: glömde räkna in linskostnaden i månadens budget. Eller snarare - hade glömt (förträngt?) hur frukansvärt dyrt det är och räknat fel på sisådär 500:-

Well, ska ta tag i de skriftliga redovisningarna av budgeten - ett måste inför festivalturnén.

---

Katten kom in nu på kvällen och släppte ner en stor, fortfarande varm, död skogsmus på den blå ryamattan. Tack stumpan, du la den åtminstone inte i sängen.

Jag ackumulerar dumheter.
Jag tror jag vågar.

Jag vill våga.
För att veta hur det känns.

Om inte annat för att jag kommer ångra mig när jag dör annars.

---

Har noll i kortminne igen.
Vet inte varför.
Måste skriva ner allt om jag vill komma ihåg något.
Annars är det puts väck inom tre millisekunder.

Den här dagen är ändå löjligt bra.
Vit och blå målarfärg på hela armarna.

Har börjat återinföra 'hemtelefon' på samma grunder som under mina tre år i Lysekil, dvs att mobilen får stanna hemma under dagarna. Otroligt skönt.
     Jag ser ingen egentlig vinst med att vem som helst ska kunna få tag på mig när som helst. Det är bara stressande, pressande och idiotiskt. Det förstör mitt fokus på själva dagen och om man inte passar sig noga så glömmer man att leva.

Lite samma sak som jag upptäckt hur hjärndöd man blir av att konstant omges av musik. Jag var själv en inbiten P3-oholic förut (är väl egentligen fortfarande) samt att stereon står på fem kvart i timmen. Men jag jobbar på min detox; öppen dörr och bara skogens fåglasång att ackompanjera mina tankar.
     Konstant ljud stör mycket mer än vad man kan tro. Omedvetna stressreaktioner. Samtidigt som musik kan fungera som avkoppling.

Dubbelmoralen finns överallt.

---

Wet porrfilm på Liseberg:
Rainblow.

Jag hittade en anledning till.
De börjar bli för många nu.
Förresten var de två.

Så jag vet inte hur många jag är uppe i nu.
Vill bara inte skriva mer. Borde sova.

Jag har börjat drömma på nätterna igen.
Det är skönt men förvirrande.

Idag har jag än så länge inte gjort något vettigt alls.
Ska gå ner till stationen och hämta cykeln snart.

Det är fint väder.
Har tagit på mig halsbandet igen för att se hur det känns.
Det var mysigt att vakna i morse.
Det var rätt.

Men nu måste jag sluta ignorera allt annat.
Vet att jag gjort fel men jag har verkligen inte fixat att jobba nu.
Kontraktsbrott precis innan man slutar, osmidigt värre.
Frågan är hur jag ska lyckas snacka mig ur det...
Sanningen. Det är det enda som duger.

---

Jag har en framtidsvision.
Som jag inte riktigt vågar förverkliga.
Än.
Eftersom jag inte vet hur reaktionerna kommer att bli.

Varför bryr man sig så mycket om andras åsikter?
Och viktigast av allt - varför bryr jag mig så mycket om vad Du tycker?
Jag vet att våra ideal inte är likadana.

De är snarare helt tvärs emot.
Kan vi stå ut med det?

När man köper majonäs är den oftast väldigt vit, men om man gör majonäs hemma från scratch så blir den alltid knallgul. Eller varierar i nyanser av knallgul.
Vad sjutton gör de då med majonäsen i fabriken? Eller du, jag vill nog inte veta förresten.

Och det är ju inte som så att jag står hemma och gör majonäs var och varannan dag. Bara när man ska ha remouladsås till något som man orkar ta sig för det. Men ändå. Det är spännande att tänka på.

Har målat halva källaren i nyansen 'jordgubbsgrädde', dvs vit med lite röda toner.
Och skrämt slag på min granne när han klippte häcken.
Samt förstört en kass skruv från Biltema i samband med upptäckten av att gardinstångsknoppen var ett äkta måndagsexemplar. Fuckelifuck. Måste reklarmera den.

Lite skum i huvudet, annars är det bra. Drömde söta saker i natt.

K kommer hit om en stund. Yay!

Jag önskar att du, och alla, bara kunde säga precis vad de tänker och menar.
Jag gör precis det jag säger åt andra att INTE göra. Dubbelmoral.

"Jag hör dåligt och jag fattar trögt."

Börjar se det som min livsuppgift att sprida den inställningen.

---

Gamla vanor är lätta att falla tillbaka i.
Men svåra att bryta.
Jag har vätskebrist men orkar inte göra något åt det.
Har ett hinder kvar i huvudet, frågan är om jag uppfinner fler åt mig själv allt eftersom eller om det bara handlar om en sak som måste klaras av.

Ibland är vi som gröna plupp-frågor i TP.

En bra dag: förfest, The Zone mma-gala och efterfest.
Fast efterfesten på Berså kan gå och stoppa upp något hårt i valfri kroppsöppning. Eller suga på annan random kroppsdel. SÅ kass.

Drog till Rockbaren istället. Väldigt mycket skönare.
Fast lite udda var det när ena bartendern drog på 'M-bop' med Hanson i högtalarna och alla sjöng med, spelade lufttrummor och dansade.
Några sekunder senare dånade 'Suicide Nation' med At the gates ur högtalarna. Tack för det. *puh*

---

Det är spännande att skriva blogginlägg när man vet om att man inte är spiknykter och det man tänkte för två sekunder sedan är puts väck redan. Så är jag visserligen rent allmänt, men nu ännu mera.

---

Under hela tiden på Berså letade jag efter en anledning till att gå därifrån. Utopin hade varit 'någon' som kom fram och kramade mig, ifrågasatte vad sjutton jag gjorde där och sedan tog med mig därifrån.

Jag gillar inte att komma hem vid femtiden på morgonen. Jag vill vakna utsövd då istället.
Min version av en perfekt helgkväll är att se en film ihopkrupen under en filt tillsammans med någon man tycker om, borsta tänderna och sedan gå och lägga sig innan klockan hinner slå 22.
Jag älskar att träffa människor och umgås med vänner, men låt det ske på dagtid.
Fylla förstår jag överhuvudtaget inte, jag hyser en stark aversion emot påverkade människor.
Och vuxna människor som vinglar hem med en McDonaldspåse i ena handen och nattens ragg i den andra finner jag bara patetiskt.

Var finns sanningen, ärligheten och kärleken i det?

Nej jag är ingen partymänniska. Och det är inget jag sörjer. Jag är mer än nöjd med att vara den jag är: jag är världens bästa mig!
Och jag lär mig hellre knyppla än spenderar en kväll på Avenyns finare nattklubbar.

---

Och ja K, du har nog rätt i att de fighters man vill dra hem hittar man inte på Berså. Jefla skitställe.
The future: Arty fighting at The Cage. ^^

Människor är olika.
Och det är bra.
Men man kan inte alltid förstå hur någon annan tänker.
Eller förstå varför hon gör som hon gör.

Det finns en sak man måste lära sig då:
Att acceptera att man inte behöver förstå.

Med acceptans kan man försätta berg.
Det räcker långt.
Hela vägen till och med?
Mycket möjligt.

---

Jag förstår inte dig.
Men jag accepterar det.
Mer än accepterar.
Jag älskar ju dig.
Men du är, på riktigt, helt knäpp och jag förstår inte hur du tänker.

Knäpphet är en positiv egenskap.
Tror inte att jag själv ens tangerar 'normalitet'.

Om man är beroende av en annan, eller flera andra, människor - är det något negativt?
Eller positivt?
Och vad innebär den självinsikten?

---

Jag drömde att jag var på festival och min enda packning bestod av osynlighetsfärg. Med hjälp av den så kunde man lösa vilka problem som än dök upp. Till och med om någon förvarade sin hund i sopavspärrningen eller om kinesiska småbarn ligger i underliga i vaggor så man inte hittar sin lillasyster fastän man anväder ett fiskespö. Totalt logiskt.
     Fast man ska inte sno barn utan att fråga om lov. Till och med sura tanter är egentligen hjälpsamma innerst inne. Det är bättre att vara ärlig och lita på människors goda vilja.

Jag fick frågan vad jag skulle göra om jag i realiteten hade möjlighet att göra mig själv osynlig. Jag kom bara på ett enda svar. Nu har jag dessutom grubblat på det i ytterligare några dagar och inte kommit på något mer.
     Det jag skulle göra är att åka hem till alla de där blåsta, ytliga tjejerna och killarna som alltid pratar för högt på bussen så du kan inte slippa bli en tredje part i deras samtal även om du försöker låta bli. Jag skulle åka hem till dem bara för att jag är nyfiken på om människor verkligen kan vara sådana rakt igenom. Om de alltid bara pratar om tapeter eller smink, hockey eller bostadsmarknaden. Om mitt eller ditt är bäst. Saker värderas och kritiseras. Hur orkar de?

Det jag vill göra är skriva, måla, spela fiol och påta i trädgården.
Jag kommer bli en utmärkt pensionär.
Orka lista ut vilken lägenhet i Haga som är värd mest cash så länge jag klarar av att betala räkningarna och har råd med någon festival per sommar.

---

Dagens skörd: 5 st fästingar

Inskriven på gästlistan till imorgon, bra fixat.

---

Du skrev sms idag.
Och du skrev precis vad jag önskade.
Lite bättre till och med.
Eftersom jag inte ens anade.

---

Fick ett oväntat samtal idag.
Inte ovälkommet.
Men oförberett.
Tyvärr.
Eftersom jag var trött och iklädd sunkiga creme fraiche-byxor.
Annars hade kvällen kunnat ta oanade turer.

Långväga vänner ska man vara rädd om.

---

Är lite för synkad med K.
Hon är inte ett dugg lik mig egentligen.
Fast samtidigt så funkar vi identiskt.
Sms, linser och mens.
Makes no differens.

---

Såg halva 'Blood Diamond' med mina bröder idag.
Helt fantastisk film som jag vill se igen.
Eller ja, se hela någon gång.
Nu ska jag gå och lägga mig, deklarationen får vänta till imorgon.

Så spännande blev den här fredagskvällen.
Perfekt i mina ögon.

Okej, så jag somnade inte på en gång. Jag skrev sms till min bror och googlade efter statistik istället.

---

Gick upp klockan fyra i morse, lämnade huset kvart i fem.
K stannade kvar och sov några timmar till.
Jobbade 1½ h övertid och plockade bra inne på osten.
Var trevlig under dagen och pratade med de nya sommarvikarierna.
Kom hem och lagade riktig middag; ungsgratinerad sej med blåmögelost.

(Det luktar mögelost i hela stugan.)

Idag har varit en sådan där dag när allt man bara kan fantisera om har fungerat bättre än vad som egentligen är möjligt.
     När jag kom hem hittade jag ett brev på diskbänken. Ett brev och en diskad disk. Ibland vet jag inte riktigt om jag lever i en dröm eller inte. Visst har den en del mardrömssekvenser, men ändock - en dröm så fantastisk att jag inte vill byta bort den för all sand i Sahara.

---

Datum för begravningen är bestämt nu.

---

Jag har svårt att måla upp den exakta 'planen'. Kameleont.
Eller bara rädd för vad resultatet kan innebära.

Ush, jag är trött. Sängen bums!

Rödhakar utanför fönstret! =D

Har varit fruktansvärt effektiv idag, även om jag startade halvkasst med att sova några timmar längre än planerat. Massor med bank-, frisör-, telia-, parkeringsböter-, festival- och jobbärenden blev avklarade. Nu har jag sorterat tvätt och kört igång en maskin.
     Det är som sagt lite rörigt hemma hos mig eftersom tusen olika sorteringsprojekt pågår samtidigt. K kommer hit ikväll och sover över, men eftersom att vi känner varandra så bra skäms jag inte över hur det ser ut faktiskt. Jag vet ju att det kommer att bli riktigt bra när det väl är färdigt. Så våran deal blev att bara jag dammsuger upp spindlarna i duschen så ska han inte klaga på mina system på sovrums- och vardagsrumsgolvet.

Men en sak som sket sig idag var att jag skulle köpa ett örthalsband åt katten. Kilade in i djuraffären som ligger nära mina föräldrars hus och frågade efter det, killen som jobbar där kände igen mig från senast. (Vi brukar alltid tjöta en stund då han är trevlig och jag har svårt att inte prata med folk, precis som att jag kanske ska åka på samma festival som delar av min bankpersonal.) Men de hade inga längre då EU förbjudit försäljningen av dem pga att de inte är vetenskapligt testade och 'ofarligförklarade'. Men åh! Jag blir så trött på fanskapet - regelverk för reglernas egen skull liksom. Då är jag helt plötsligt hänvisad till Apotekets skit i alla fall trots att de innehåller gifter och inte är lika effektiva. Idioti på hög nivå.
     Dock tipsade de mig om att de faktiskt ska få in vitlökstabletter för hundar senare i veckan. De ska tydligen fungera precis lika bra för katt bara man minskar dosen något. Men ja... fortfarande inte en fullvärdig ersättare.
     När jag kom hem idag plockade jag genast sju fästingar på henne. Ush.

Som Galenskaparna i 'Alla ska bada'
"En liten kort sorts struts som stavas e-m-u."

Okej, jag vet att EU och EMU inte är exakt samma sak. Men de hör ihop och jag ogillar båda.

Nu ska jag mäta lite i vardagsrummet - en styck liten vedkamin skall byggas in. Kommer bli så mysigt i vinter. Sedan blir det en snabbis i trädgårdslandet med hackan innan K knackar på grinden. Då kanske man slipper frysa söndet i natt också. Inte ens katten lyckades få mina kroniska isbitar till fötter att tina igår.

Tog min första TBE-spruta i helgen. Inget underbar upplevelse, men ändå, samtidigt rätt skönt. Jag kan inte ens titta ut genom köksfönstret utan att det kryllar av fästingar på benen. Och på katten plockar jag minst två-tre stycken varje kväll. Det märks att det fortfarande bara är vår och "lågsäsong" eftersom jag i somras istället fick plocka 10-20 st per kväll. Inte roligt. Och kronisk hjärnhinneinflammation känns inte som en hit heller.
     Ska köpa nytt katthalsband idag. Från Tyskland. Det innehåller eteriska oljor av citron, pepparmynta och kryddnejlika och är mycket effektivare än Apotekets gifter som ska kletas in i pälsen och bråkas med. Egentligen undrar jag varför ingen har tagit fram vitlökskapslar utformade för katter - det är ju det effektivaste mot både fästingar, mygg och knott.

Det finns INGET djur jag tycker så illa om som fästingar. Inte ens bananflugor i teet, getingar i saften eller mega-spindlar i duschen.

Vi kommer aldrig, aldrig förstå varför.
Aldrig någonsin.

Vi saknar er och skulle gjort var som helst för fem minuter till i ert sällskap.
Eller för en kram.
En förklaring.

Varför har inte verkligheten en rewind-knapp?

Ni borde leva.
Utan er blir vi aldrig detsamma igen.

Det gör så jävla ont.
Jag önskar att det fanns någonting jag kunde göra.
Vad som helst.

Istället gråter jag och mår illa.

Varför sa ni aldrig något?
Varför?

Det ekar i mitt huvud.

Just nu så bara är.
Det räcker.

Nervositet byttes mot lugn.
Du är det finaste jag vet.
Nu är jag glad i kroppen.
Allting löser sig.

Magnoliorna i Mölndal håller på att slå ut.
Jag har hittat ett träd jag vill köpa och plantera.
Strålande sol hela dagen ger svagt rosa kinder.

---

Annat som har hänt:
1.) Köpt byxor av en tjej från Borås
2.) Blivit bjuden på årets första utefika i stan
3.) Bjudit på årets första pinnglass

Jag förstår inte vitsen med att begränsa sig. Varför allt måste vara svart eller vitt, varför det ska kategoriseras och organiseras. Även om jag skulle beskriva mig själv som 'hårdrockare' existerar svensk progg, klassisk musik och irlänska publåtar i min skivsamling. Bra musik är alltid bra, oavsett tidsepok.

Lite saker jag gjort idag:

• hält en spann med såpvatten över min bandare
• fått händerna fulla av spink ("träflisor")
• mördat minst fyra fästingar
• fått grannens ungar att skrika 'ush vad stökigt' när de såg mitt försök till att sortera saker på mitt golv
• fått ovanstående ungar att skrämma slag på katten
• lånat en säckatör av en tant och röjt ogräs i trädgården
• letat upp nyckeln till en grästrimmer min far måste använda
• bestämt träff med diverse människor imorgon
• postat ett brev till en liten emo-pojke jag känner

Nu ska jag cykla iväg och grilla med en barndomskamrat och dennes vänner.

Det var blod på en tavla.
Blod på kudden.
En äng med vitsippor utanför.
Och mellan träden dansade dimman.

Metallskaftet från en borste.
Fruktansvärd smuts överallt.

Två verkligheter.
Som sammanlagda lager i photoshop - oskiljbara.
Det doftar fuktig mossa.

---

Kliar.
Har benen fulla med insektsbett.

Satt med en text i huvudet under hela gårdagen men lyckades aldrig få någon ro i kroppen till att skriva ner den på varken papper eller tangentbord. En nervös, rastlös känsla i benen.
     Idag är hel annorlunda. Idag är musik överallt, i mig och kring mig. På jobbet nynnade jag till Beach Boys och Nationalteatern, radio 88 Partille är en underlig kanal. Jobbig reklam men charmig på något vis ändå. Sopborsten var min danskavaljer.

Idag berättade jag för några stycken om att jag sagt upp mig - en månad till är det jag ska jobba. Sedan ska jag ut på luffen med kapsäck och tält i två till tre månader. Planeringen är inte klar men det löser sig.

---

Igår kom jag att tänka på begreppet skam. Att vissa gärningar är så tabubelagda, medan andra inte är det. Fastän det egentligen inte finns någon grund till det.

Ett strålande exempel den allsvenska fotbollen. Hur många homosexuella finns det där? Noll! Inte en enda gay-kille som öppet vågar stå för att han är bög. När P3 intervjuade några spelare i Helsingborg IF kom de med förklaringen att fotbollen alltid har varit en så grabbig, straight miljö ("det sitter liksom i väggarna i omklädningsrummet") så att bögarna helt enkelt väljer att söka sig till andra sporter. Vilket skämt! Som om homosexuella skulle tycka det var tråkigare att sparka boll än någon annan.
     Samtidigt var de mycket noga med att poängtera att de absolut skulle stödja en klubbkamrat som kom ut, att det inte var något "fel" med det men nej, i fotbollen fanns inga bögar. Internationellt sett har det bara funnits en (EN!!) enda fotbollsspelare som öppet berättat om sin läggning (en engelsman i Premier League). Han blev avstängd från träningar och matcher så fort hans tränaren fick reda på det. Han hoppade runt bland lite olika europeiska klubbar men avslutade ganska snart sin karriär på grund utav att han inte trivdes eller kände sig accepterad.
     Detta ska ställas i kontrast med att 5-10 % av alla världens män är gay (2-5 % av alla kvinnor är flator och bisexuella finns ingen tillförlitlig statistik över).
     En allmän åsikt var också att i fall någon nu ändå skulle "råka" vara homo så var det en privat ensak, ingenting man behöver basunera ut på landets alla löpsedlar. Men hallå, vad gör alla straighta? Referenser till flickvänner, fästmö eller fru är ett högst öppet uttalande om individens sexuella läggning men det anses ändå inte vara att 'trycka upp det i ansiktet' på folk. Varför då?

---

Överhuvudtaget är skällsord ett klart intressant fenomen. Om man inte skäms, utan står för sina handlingar, åsikter eller egenskaper, hur fungerar det då? Plötsligt försvinner själva laddningen.

 - Jävla cp!
 - Det heter faktiskt cerebral pares.
 - Va??

Jag blir så trött på att läsa om mobbing där offret känner skam och skuld över vem man är. Låt oss anta att det inte finns någon synd - hur skulle det påverka samhället?
     Jag, i min naiva dröm, längtar efter att få leva i ett accepterande samhälle. Där alla ens egenskaper kan vara något att vara stolt och nöjd med, oavsett om det gäller vinklarna på tänderna i käken eller synapsernas utformning i hjärnan som gjorde dig förbannat grym på fysik men samtidigt sumpade alla chanser till ett högt betyg i geografi.

Jag vill ha en värld där alla kramas.
     Tyvärr har nog människan alltid använt elakhet för att minska värdet på andra individer och på så vis lyfta sig själv.

Förolämpande klotter i romarrikets Pompeiji:
"Ceasar har slak penis"

Last day of freedom.

Jag kände för att koka mera kaffe nu. Det gjorde jag inte.

---

Du står lutad mot en ladgårdsvägg. Det var jag som ställde dig där.
Du får inte röra dig.
Du lägger märke till mer saker än jag förstod. Du tänker mer än du berättar.

Du påverkar mig.
Långsamt vill jag.

Du får.
Eller snarare, jag ber dig.

Lyft som utav fjäderlätta vingar.

Jag ser en siluett. Siluetten av en dröm.
Nu kan jag inte gå bakåt.
Failure en gång till är inte ett alternativ.

Jag har valt min väg.
Jag vet inte vad det kommer innebära.

---

Ska diska all disk och sluta snubbla på säcken med grillbricketter som ligger på köksgolvet.
Chipp!

Idag har jag känt mig som en tvättäkta affe-junkie.
En iller på speed är lugnare än mig.

Jag klättrar i taket snart!

---

Som över en natt har min åldersnoja försvunnit. Det är bra.
Det som egentligen bara är siffror på ett papper är totalt oviktigt.
(Precis som csn-lånen i framtiden, om man får tro vad D säger.)

Jag har haft hjärtklappning och huvudvärk hela dagen, det är sådant väder ute, tryckande. På grund utav sömnbrist är hela verkligheten lite svajjig. Men jag har gjort bra saker!

Ska skissa färdigt drömmen nu ikväll, leta upp telefonnummer så jag kan ringa två festivaler imorgon. Jag har varit hos en läkare och varit produktiv på 'leka med ord'-fronten. Jag har inte hämtat kakelfix och hitta glaspärlor men jag har köpt superlim och penslar.
Förresten, jag har sagt upp mig från jobbet också.
Ska ringa min lillebror angående en kemibok. Köra igång en tvättmaskin vore inte heller fel. Ska sortera några saker i källaren och begrunda situationen; jag tror jag gjorde bort mig BIG time idag. Igen. Men jaja, det är ju mig i ett nötskal. Ångrar mig gör jag ju inte.

"Makeup? No no, I only wanna make OUT."

---

Har gett mig själv facebook- och helgonförbud i en vecka med start imorgon.

---

Jag och K försöker definiera skillnaden mellan att vara en attention whore eller bara vanligt kåt, det är inte alltid lika lätt som det först verkar.

---

Jag vill förbjuda föräldrar att tala om skilsmässa och otrohet även om barnen är "vuxna". Va fan, låt mig ha mina illusioner i fred!

---

Idag när jag var på vårdcentralen såg jag en reklamplansch på en vägg där det stod

"Förkyld? Använd inte antibiotika.
Ta hand om dig själv istället.
//Europeiska Antibiotikadagen"

Men alltså... 'Europeiska antibiotikadagen' låter låter som att "hej hopp alla glada, idag delar vi ut gratis kåvepenin och vi har extrapris på erymax - ta två betala för en!"
Borde det inte vara 'Anti-antibiotikadagen'?

Och i skolan lärde man sig att minus minus blir plus, så då borde det heta bara 'Biotikadagen'. Men vem vill ha en dag som hyllar de europeiska prokaryoterna?!

Jag har inte sovit någonting i natt.

Inte sådär att man har sovit lite grann, vaknat, somnat igen och sedan är seg när klockan ringer. Nej, jag har varit klarvaken sedan jag vaknade igår. Jag vet inte riktigt varför, jag drack bara en liten kopp kaffe igår och det var kring kl 12.
     Nu ljög jag. Jag vet precis varför jag inte har sovit. Men det stör mig inte. Inte idag. Idag kanske det till och med kan vara bra. Visst, jag kommer att krascha ikväll - men då har jag åtminsone fått lite saker gjorda innan.

Jag pratade med en vän till klockan två tror jag. Gick och la mig, skrev till tre och försökte sedan sova. Vid fem gav jag upp, jag låg bara och tänkte ändå. (Dialogerna som dyker upp i mitt huvud när jag inte får komma på fler bra saker eftersom jag bestämt att jag inte ska skriva ner något mer förrän nästa morgon är alltid helt makalösa. Självklart glömmer man dem alltid, just på grund utav att man inte präntar ner dem på närmaste papperslapp.)
     Nu har jag ätit frukost och druckit dagens enda kopp kaffe. Ska snart springa iväg. Blir trasiga shorts idag också känner jag. Och förmodligen några mil på velociped istället för buss.

Jag ska sluta försöka sluta dricka kaffe.
Hängde du med?
Varför ska man låta bli att konsumera något så fantastiskt gott?
En kopp kaffe per dag är det ingen som har dött av.
Vad jag vet.

(Och är det det vill jag vara lyckligt ovetandes, okej?)

Strö ris på min pulpet
Och ta en klunk av bläcket
Kom till mig under täcket
Dela min ensamhet
Nu är vi lika gamla
Kom låt visiret ramla
Kom tänd ett litet bloss
Strö granris över oss
Strö granris över oss

När jag dör hoppas jag att min själ/mitt spöke kan få träffa Cornelis.

Man brukar säga att sorgearbetet tar ett år eller att man ska räkna med runt halva den tiden som förhållandet varade.
     Är det dit du har kommit nu?
I så fall hann du före mig. Fastän det var jag som gick.

Igår cyklade jag flera mil. Jag tänkte på dig, och att jag är glad för att vi snart kan ses. Jag tänkte också på att du nog är, och alltid var, mycket bättre än jag ens kan föreställa mig.

Psykologiskt och intellektuellt så vet jag precis vad det här är nu. Mitt agerande alltså. Men känslomässigt och instinktivt har jag dock ingen aning.

Du har betytt så mycket för mig, du var en väldigt stor del av mitt liv.
Nej. Fel. Du VAR mitt liv.
Och kanske var det just där det gick fel...

Man måste leva för sig själv, för sin egen skull.
Man? Jag menar att jag måste leva genom mig själv.

Kan vi ordna detta nu?


Ibland möter man någon som man älskar så otroligt mycket men tajmingen är bara helt fel. Man befinner sig på så olika platser i livet. Då är det skitsnack att säga 'allting löser sig bara ni älskar varandra'. För älska dig gjorde jag. Gör fortfarande. Och kommer kanske alltid att göra.

Detta inlägg består utav en positiv inledning, ett negativt mellanspel och en (förhoppningsvis) humoristisk avslutning. Enyoy!

---

I helgen var jag ute och svirade några gånger. Gamla vänner från stora staden Alldelesförlångtborta var här och hälsade på. En av dessa vänner haffade tag i den gamla heliga devisen 'det är alltid bra att ligga med sina vänner' och putsade upp den på nytt. Detta föranledde en del asgarv morgonen efter när historien återberättades och tillkännagavs. Extremt otippat.

T - dina ord har blivit ett bevingat citat i mina vänskapskretsar. ^^

Extra roligt visade det sig vara när samma scenario tydligen hade utspelats på andra sociala arenor, andra inblandade, fast precis samtidigt. Ännu mera otippat.

(Vem som faktiskt nuppade med vem ger jag dig, min käre läsare, mandat att själv försöka klura ut. Första pris är en rosa paraplydrink på mitt stammishak samt en 40 s lång ryggmassage. Jag förbehåller mig rätten att utöva totalitärt domarskap. Först till kvarn!)

---

Jag gillar inte vardagens stödhjul i form av piller. Det ska inte behövas, för om så vore är det något fel på samhället idag. Precis på samma vis ska ingen av er behöva döva era känslor med alkohol. Sluta ställa den där frågan. Jag förstår inte vad ni håller på med. Luta er på era vänner istället, jag tror vi orkar bära er den lilla sträckan som behövs.

Det löste sig för dig med jobb över sommaren i dag i alla fall. Skönt att vi båda slipper oroa oss. Och jag är glad för att du gör mig delaktig. Du är mer av en klippa än du förstår. Jag tror du försöker. Det är det som känns bra.

---

Jag monterade ihop alla mina trädgårdsmöbler i helgen innan en av utekvällarna. Jag luktade garage, olja, metall och manlighet innan jag hoppade in i duschen. När jag träffar K märker jag dock att en del av metalldoften fortfarande sitter kvar på ena handen.

Angående de facto att nyköpta skruvar har en speciell doft orsakade följande uttalande:
'Det luktar nygängat garage på mina fingrar!'


(Författarens anm. En skruv har gängor, när man skruvar i skruven känner man doften av garage. Därav kändes ovanstående rad som ett helt naturligt ordval.)

Jag har en kaffekvarn, en bistrokanna och en vattenkokare som går varm så fort behovet kommer krypande. Pulverkaffe är ett hån mot mänskligheten.

Jag behöver köpa fogmassa och hämta överblivna mosaikplattor hemma hos mina föräldrar. Med lite tur så ligger det även lite gammal betongfärg och skräpar i deras garage som jag kan få. Kreativitet!


Jag tror att jag ska cykla till Fjärås idag.

---

När jag börjar studera igen kommer jag sakna den här slacker-tillvaron. Fastän skola är bland det roligaste jag vet. Naturvetare med konstnärsdrömmar... En vän sedan lågstadiet brukar använda benämningen 'världens bästa smyg-estet'. Jag blir lika smickrad varje gång.

Flickvänner skulle mycket möjligt kunna kvalificiera sig som universums absolut lägst stående varelser. Fast var hamnar då de föredetta flickvännerna? De når knappt upp till ankelnivå i sammanhanget.

Föredetta flickvänner och människor som inte hör av sig borde tvångsrakas.
Som tur är kryllar mitt liv inte av dem. Tack och lov!

• Jag blir aldrig din, du blir aldrig min; man kan inte äga varann.

Jag är trött på att dansa efter andras pipor; göra som andra säger, vill eller förväntar sig. Det är mitt liv!
Mitt eget ansvar över mina egna handlingar.
Antningen accepterar man en människa fullt ut - älskar den med alla brister och gåvor hon har. Rakt av.
Eller så låter man bli. Men kom inte här och försök ändra på mig.

Istället:

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån.
Låt dina växter få leva där de trivs.
Lås inte in dina plantor i ett drivhus, låt de få slippa ett onaturligt liv.
Låt den du älskar få pröva sina vingar - en dag så flyger din älskade rätt.

Och mina vänner, kom ihåg att det finns ingen olycklig kärlek. Det är bara alla idioter som inte vill ha en som gör en olycklig.

(tisdag 5:e augusti 2008 kl 19:12)

- Mitt favoritljud är tystnad.
- Men tystnad är ju inget ljud.
- Nähe, vad är det då? O-ljud?

- Du ska alltid vara så himla jobbig! Precis som att icke-rosa är din favoritfärg.
- Rosa är ingen färg, det är en förolämpning.
- Skärp dig nu! Sluta vara käringen mot strömmen jämnt!

---

Jaha, käringen mot strömmen, det är alltså jag det.

Har du någonsin hört total tystnad? Tystnad som inte störs av vare sig bilar, flygplan, gapande ungar eller fågelkvitter. Inte ens vindens sus i trädkronorna. Så kompakt är totaltysnad att det känns som att vara inlindad i ett fluffigt mjölpaket. Det är i alla fall vad jag föreställer mig.

När jag var liten ville jag bli same. Eller åtminstone gifta mig med en, bo i lappkåta och flytta upp på något fjäll. (Undrar om det finns långa, blonda samer..?) Jag skulle vilja bo i en skog långt ifrån moderna samhällen. Men en sjö fylld med kallt, klart smältvatten 20 m från ytterdörren. Med utbredda vidder och ändlösa skogsområden. Jag tror att jag skulle trivas väldigt bra så.

Jag har på allvar övervägt om jag skulle fungera med att bo och leva i ett amish-samhälle. Enda invädningen är att jag inte vill flytta ifrån Sverige just nu. Speciellt inte till USA.

---

Bra saker med amish:

• Jag skulle gilla att livet gick lite långsammare, lunka fram med häst och vagn
• Jag är mentalt allergisk mot e-nummer och skulle slippa få krupp varje gång man går och handlar eller ska käka, gäller speciellt om man är bortbjuden
• Skulle vara skönt att slippa el, telefoner, räkningar osv (brev måste jag dock kunna skriva och ta emot)
• Fina kläder, hus, möbler, miljöer etc

Dåliga saker:

• Jag vill inte ha tusen barn
• Jag måste bli kristen, eller åtminstone lära mig fejka det realistiskt
• Inavelsfaktorn är väldigt hög...

Har du hört en katt sätta i halsen?
Lite panik - hur gör man Heimlichmanövern på ett djur utan att skada det?

Min katt har en hel det vanor, ovanor och ritualer. Vi har våra traditioner om hur en morgon ska gå till, i vilken ordning saker och ting ska göras för att fungera så smidigt som möjligt.
     Ibland tänker jag att jag är lycklig som har en sådan otroligt fin katt, jättesocial och sällskaplig. Sedan fastnar jag - är det jag som har en katt? Hon springer ute hela dagarna, gör precis vad hon vill och när hon kommer tillbaka finns jag där och passar upp på henne. Huset betraktar hon som sitt eget, jag får enbart vistas där på nåder. Det är ju hon som har en människa! Jag är snarare att betrakta som inneboende hos katten.

Varje morgon måste jag klia henne bakom öronen och på halsen i minst fem minuter tills hon självmant skuttar ur sängen. Skulle jag ställa klockan på snooze välter hon genast ner mobil, glasögon, böcker och alla andra småsaker hon hittar från skrivbordet till golvet. Ingen pardon - här ska klias! När hon fått nog ska maten fyllas på och vattnet bytas, går det inte fort nog börjar hon vässa klorna på fåtöljen/eller ena dörröppningen. När hon har ätit och vill gå ut måste jag förstå det också, annars är det återigen det stackars blå ryggstödet som attackeras. Det är spännande, hon vet mycket väl att hon inte får lov att göra så och enda gångerna det händer är när jag inte lyckas läsa hennes tankar fem sekunder i förväg.
     Sedan är hon som sagt ute hela dagen tills hon tycker att det är lagom att komma hem. Möjligtvis går hon och lägger sig i källaren om det regnar, inte annars. Väl hemma är maten serverad, vattenskålen fylld och knäet redo att hoppas upp i.

I mitt nästa liv vill jag vara katt!

Det jag skriver här borde vara urexemplet på en anti-blogg.
O-bloggare, det är jag i ett nötskal.

Läste nyligen att det finns lite generella regler för hur en 'riktig' blogg ska vara utformad och uppbyggd för att nå framgång. De ska bland annat ha:

• en stor flashig bild
• lagom lång text på varje inlägg, kort är inte bra, inte heller långt
• inte allt för mycket språkfel
• skriva lättsmält

'Riktig' blogg my ass!
Stavfel är överhuvudtaget väldigt fult. Språkfel är dessutom sju resor värre. Särskrivningar ska vi inte ens tala om.

Ja, jag erkänner. Jag är en språkfascist.

Helt klart en modern icke-skribent.
Eller en omodern författare.

En korrekturläsare med dyslexi, det vore något!
Hoppas jag får det extrajobbet.

Ibland trampar jag andra på tårna, eller mig själv på fötterna.
Jag sätter fälleben på allt i min omgivning, men främst på mig själv.
För jag vet inte vad jag vill.
Jag blir inte av med denna ångesten.
Den var borta ett litet tag, jag började undra vad som hade hänt. Det var då jag hade börjat träna ordentligt och regelbundet igen. Det gör jag inte nu.
Och vips! är den tillbaka.
Jag försöker hitta mina gamla regler, det är inte det lättaste.
Inte heller att lyckas foga ihop dem med de nya. Vad vill jag?

Inte skrika åt 'Lena' att visa pattarna bara för att slippa den jäkla snuskgubben i alla fall.

Jag började jämföra mina ex.
Jag vet inte hur man ska förhålla sig till dem.
Vad som är normalt att känna eller inte.
Får man älska ett ex så att det gör ont och samtidigt vara nöjd med att vara singel fast man på samma gång ändå önskar att man aldrig hade gjort slut?
Himmel och pannkaka!
Det är så rörigt.
Jag vill inte dela mitt liv med någon.
Och ändå... du är ju allt...

---

Förbannade måne och tinnituspip i öronen.
Vill inte dra ner mörkläggningsgardinerna eftersom jag gillar att vakna med hela huset badandes i solljus.
Och jag vill inte ha musik på för att kunna höra fåglarna på kvällen och morgonen så då piper det för fulla muggar i mitt högra öra.
En tappad öronpropp på en konsert och det ska man få llida för i all evighet.
Jag frågar mig om det är värt det.
Inte konserterna nu, utan festivallivet till sommaren.

Jag skulle kunna vara hemma, ta det lugnt, fixa på huset och bara njuta av att vara ledig en hel sommar igen.
Men då kommer jag inte att få känna hur det känns att riva av nio-tio festivaler på en säsong.
I varje fall började jag bygga ihop utemöblerna igår.
Jag vill gå i pension och grilla.

---

Och jag vill reda upp allt det här med dig.
Snart.
Fastän det gör ont.

Jag bor på världens vackraste plats; blåsippor och krokus har slagit ut i trädgården. I natt när jag kom hem efter åtta timmar och tre glas rödvin på Rockbaren så var himlen stjärnklar och månen full, ett vackert blått ljus fyllde omgivningarna och skapade vackra skuggor bland tallar och björkar.
     Varje gång jag kliver av sista nattåget tänker jag 'fan att man ska bo så långt bort', sedan biter man ihop och börjar gå. Och efter en liten bit slutar man beklaga sig och börjar uppskatta de där 2½ km det är att gå hem till stugan i skogen. Det blir meditativt och avslappnande. Plus att man som bonus hinner nyktra till en hel del. Jag skalar av lager på lager av dagens händelser och försöker hitta mig själv därunder.
     I sista backen upp hade alla grannarna släckt sina utebelysningar och det var bara månen och stjärnorna som lyste upp vägen. Jag såg stjärnbilden Vågen men missade Orion.

Spenderade som sagt över åtta timmar (igen) på Rockbaren igår. Vet inte om det är trevligt eller sorgligt när både vakterna och bartendrarna känner igen en så pass väl att de småpratar lite, ler och beter sig som bekanta. Eller, bartendrarna är väl positivt. Men när vakten som brukar vara att betrakta som en 'bitch' som kastar ut allt och alla istället ler och säger "tja, är ni här igen? välkomna!" hajjade jag faktiskt till.
     Spontananföll två killar från Halmstad och Sundsvall som gjorde ett lysande nummer genom att spela gamla kompisar till mig och K så att vi slapp några äckelpuckon vid bordet. Detta visade sig vara bättre än vi först kunnat ana då de var riktigt trevliga och vi kunde föra de mest intelligenta samtal som förmodligen har existerat i de lokalerna. Könscellsmutationer, föräldraskap, knarkare och svarttaxichaufförer var några av de ämnen som avhandlades innan vi tackade för oss och gick hem.

Nej, nu ska jag gå ut och sätta mig i solen och läsa 'vuxen'serier. 'Maus - a survivor's tale' av Art Spiegelman blir det. Fantastiskt fin och gripande historia om förintelsen, rekommenderas mycket varmt!

Jag pratar för mig själv ganska ofta.
Det är trevligt att höra ord som man formulerar.
Jag gillar att foma meningar som låter snyggt, foga ihop ord och leka med deras innebörd. Undersöka vad skillnaden blir i betydelse om man bara gör små förändringar.

---

Precis på samma sätt fantasi-pratar jag med dig varje dag.
Det är så mycket jag vill att du ska veta.
Jag längtar efter dig varje dag.

Men när vi träffas så bara gråter jag och lägtar någon helt annanstans.
What's up with that liksom?
En röra av känslor och jag får inte fram ett ord av vad jag tänker.
Lyckas inte på något vis förklara varför jag har gjort som jag har.

Det är underligt.
Jag själv är ett mysterium för min egen person.
Kan inte ens tänka mig hur det blir för dig då.

Varje kväll innan jag somnar så pratar jag med dig.
Varje morgon när jag går till tåget pratar jag med dig.
När jag jobbar pratar jag med dig.
Förstår du? Du är högst närvarande i mitt liv.

Frågan är om du är en omöjlig fantasi som jag borde komma över...

Jag börjar hitta ett vettigt förhållningssätt till livet.
Tricket är att bry sig tillräckligt lite.
Utan att för den delen bli helt blasé.

Istället se allt som spännande erfarenheter som på något vis kommer bidra till den jag är/kommer bli och vara nyfiken på vad det kommer att innebära.

---

Har hittat min nya 'våta' fantasi på www.lunocet.com
Hade jag upptäckt den när dollarn stod som lägst hade jag absolut passat på. Nu får jag väl vänta till nästa sommar kanske...

Övriga saker en Lunosapiens kan vara intresserad av är www.subhumanproject.com

Det är grejer jag skulle vilja jobba med!

Tänk dig bara -  att kunna hoppa som en delfin (vilket nästan går att göra med vanliga fenor) men att verkligen komma upp ur vattnet och flyga. Mina tankar bara flyger iväg med alla möjligheter det skulle ge en. Behöver jag ens skriva att jag drömde om dykning i natt?
     Det gjorde jag. Det roligaste är att jag drömmer ihop nya arter; klassificierade med artnamn, utseenden och allt man vill veta om dem. Sen var även några bjj-kompisar med nere och alla dök vi i våra gi's. En hade en väldigt snygg octupus som var silverfärgad. Apropå blötdjur så hittade jag under dyket en supersöt bläckfisk som hade fastnat mellan en glasruta och en sten fastän jag egentligen skulle leta efter en grönfärgad sugproppshaj. Det du!

Måste jag förbättras?

Måste man sträva efter att vara något annat än det man av naturen är? Det känns inte vettigt. Jag vill slippa alla förbättringskrav. Jag vill bara vara mig själv som den människan jag är idag.

Fast det räknas nog inte som 'coolt' med att vara relativt nöjd.

---

Skrev jag 'relativt' nöjd?
Ja du ser, jag är också drabbad av förbättringssjukan.

Det finns några saker jag skulle vilja förändra.

• lära mig hålla ordning
• inte tänka på disken
• hålla mig skadefri på träningarna
• sluta vara manipulativ
• våga lita på dig
• skaffa 'normala' sovmönster

Vi får väl se hur det blir.

Jag har hittat receptet, och således lösningen, på mysteriet med Arvika-puff-ögonen.

Extrem vätskebrist, gråta mycket och sedan på det sova alldeles för länge är vad som krävs. Om man nu av någon anledning strävar efter det...

Apropå Arvika så blir det kärt återseende till helgen. Kanon!

The kind of lover I want is
den sorten som smyger iväg under natten.

Som sover bredvid mig men låter mig vakna själv.
Som möjligtvis lämnar en lapp på köksbordet men inget mer.

På morgonen vill jag vara själv.
Jag vill att det ska vara så lugnt och tyst som möjligt.
Jag vill inte ha dig här då.

Det betyder inte att jag älskar dig mindre.
Det betyder bara att jag får den tid för jag behöver mig själv och mår bra.

När skymmningen kommer krypande hoppas jag dock att du gör den sällskap.

'Jag märkte att du låtsades att sova när jag gick
Förhoppningsvis så tänkte du som jag
Att det gjorde ingen skada
Men heller ingen nytta
Också tomma nätter följs utav en dag.'

Vi måste inte sitta ihop, vi måste inte leva i symbios även om jag vill dela mitt liv med dig.

Tack gode gud för vänner.
Vänner som ställer upp utan dess like.
Ni betyder allt.

---

Hon kom hit igår.
Vi pratade i flera timmar.
Somnade utmattade alldeles för sent i samma säng.
Katten kröp ihop mellan oss.

Vaknar och har missat en viktig tid.
Upptäcker att jag inte bryr mig det minsta.
Ögonen är sådär puffiga som de blir av för mycket gråt kombinerat med extrem vätskebrist och sedan sova alldeles för länge. Drack en halv liter vatten och över en liter te när jag väl gick upp. Huvudvärken börjar långsamt släppa sitt skruvstädsgrepp om mina tinningar.

Jag är orolig i hela kroppen.
Men jag har ätit.
Alltid något.

---

Ska strax försöka ta mig i kragen, duscha och åka hem till en kompis. Jag vill inte riktigt och känner verkligen inte för att vara social men jag antar att jag behöver det. Jag gör ingen nytta genom att sitta hemma och vara oproduktiv. Det regnar ute så jag kan inte ens pyssla i trädgården. Kanske bygger jag ihop en hylla innan jag sticker, men det får vi se. Det är oviktigt i sammanhanget.

---

Är det egentligen underligt om individer ljuger när etablissemanget gör detsamma? Har börjat läsa en del av vad dr. Annika Dahlqvist har skrivit om moderna kostrekommendationer. Det får en att vilja strypa diverse ämbetsmän.

Ringde D när jag blev själv i hallen.
Storgrät i luren.
Han var i skolan och kunde inte prata.
Ringde upp mig så fort han kunde.

Tack för du är en lab-wiz.
Det var du redan på våran tid i kemisalarna.

Jag får inte träna.
Jag får inte springa.
För att jag inte får andas för häftigt.
För att det gör ont i revbenen.

D sa att jag alltid kan gå ut och gå en sväng.
Men att gå motverkar inte panikattackerna.

'Nej, men det tvingar dig att tänka och hantera känslorna.'

Du satte hammaren på spiken.
Jag kan inte hantera känslorna.

Mina bröder är oroliga.
De reagerar inte alls som jag.
Och jag har svårt att förstå dem.

---

Du fick henne att gråta!
Rakt i örat när hon ringde mig.
Hon var orolig för mig.
När det är hon som är värst drabbad av alla.

Allt är bara lögn.

Jag vill inte leva detta livet.

Katten är inte ens hemma.
Och det tar flera timmar att köra bil ifrån Skåne.

---

Jag vet att jag har tänkt tanken flera gånger.
Sedan skjutit det ifrån mig.
Tänkt att nej, det är ändå inte så illa.

Och så hade jag rätt ändå!
Mina värsta mardrömmar var mer än sanna - de var bara en mild form av verkligheten.

Jag lyckas inte hantera detta.

---

Känner mig sviken bortom all förklaring.

Det är så konstigt.

Jag vill bara stoppa huvudet i sanden. Min hud är tunn och skör. Varje beröring gör ont. Hela min kropp gör ont. Revbenen, huvudet, händerna, armarna. Tankar bara mal och mal. Jag vill göra dumma saker. Jag vill... Nej jag vet inte vad jag vill. Jag vill ingenting. Jag o-vill. Det här var precis vad jag inte behövde.

Jag fixar inte folk som ljuger. Jag tror jag kan leva med allt, hantera allt, men inte lögner. Lögner gör hela livet så... ihåligt. Det töms på all mening. Om hela livet är en lögn - vem är jag då?

---

Har du någon gång haft en förebild som du idoliserar mer än gud? Någon som alltid är bäst, som du ser upp till och vill efterlika. Sedan visar det sig att denna människa är precis det du strävar efter att INTE vara.

Allting bara rasar.
Alla föreställningar du byggt upp.
Det som ditt livs grundmurar är baserade på.
Det som är du.

It burns
It rips
It hurts

They made you believe
Your turn
The chance of a lifetime
How does it feel to be alive

Inte ens In Flames får mig på bättre humör. Men det passar just nu.

---

Jag skickade ett sms till dig.
Du svarade precis det jag behövde.
Du ställer inga krav.
Hur kunde jag någonsin svika dig?
Jag älskar dig fortfarande mer än livet.

Cyklar på Kurts cykel ibland bara för att det får mig att minnas.
Du betyder mer än vad ord någonsin kan beskriva.

Och ändå vågar jag fortfarande inte träffa dig.

Jag förstår mig inte på mig själv.

Det är svårt att skilja på drömmar och fantasier.

Har tusen formuleringar i huvudet men orkar inte skriva.

Helt tomt.

[               ]

Totalt jävla hjärnstillestånd.

fan i helvetes jävla skit fanskap
Hur fan tänker man??

Du kan inte göra såhär.
Det kan inte vara såhär.
Jag vill inte vara med.
Jag orkar inte vara med.

Jag vill inte.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.
Jag fixar inte.
Det får inte vara såhär.

Jag skiter i det här.

Förbannade jävla snoppdjur som tror att det duger att be om ursäkt.

Hur kan man ljuga i flera år?

Sju år.

Sju hela år.

Jag skiter i pengar.
Hela min värld är förstörd.
Förstår du att sju år av mitt liv är en lögn?
Var något du sa någonsin sanning?

Jag bryr mig inte längre.
Jag vill inte.
Det spelar ingen roll.

Man kan inte göra så här.
Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen?

Du får inte ha gjort det här.

Snälla säg att det inte är så.
Det får inte vara så.

Säg att det inte är så.
Snälla.

---

Allt är bara lögn.
Ljug.

Jag orkar inte med alla lögner.
Jag vill inte leva i en värld där man inte kan lita på vad andra människor säger.

Jag vill inte.

Hur ska jag kunna lita på någon när min egen historia är så här?

Förstår du inte vad det gör med oss?

---

Det är bara kaos och panikkänslor som väller fram.

Det är som att sitta ensam i Lysekil när familjen och vännerna är i Göteborg och få beskedet att någon man älskar tagit livet av sig.
Det är som att stå på en brygga vid havet och försöka greppa att en vän har drunknat.

Det är så det känns att stå i sina föräldrars kök och få höra något sånt här. När bästa vännerna jobbar och har labb. Det är flera timmar kvar tills de svarar på telefonerna igen.

Jag andas för fort och sprickorna i revbenen går upp.

Det är fan fint väder ute och jag var glad. Jag hade varit på möte med min chef; allting hade löst sig med jobb och sommaren. Allting var precis som innan trasslet började, fast bättre.

Du kan inte göra såhär då!

---

Jag orkar faktiskt inte....

Jag kan inte tänka.

Ska försöka hålla mig till någon slags disponering i detta inlägget.
1. ) mat
2. ) revben
3. ) allmänt whine
4. ) off topic

Comprende? Si, señorita!

---

1 .

Åt godis i lördags, några knäckemackor till frukost igår och frukt/pasta på kvällen. Dumt gjort. Inflammationsgraden i kroppen for högt igenom taket, halsmandlarna blev stora som hönsägg, kvisslor dök upp på mindre än två sekunder, jag började kallsvettades och mardrömmarna var ett faktum. Förstår inte att min kropp reagerar så kajko på kolhydrater. Dricker jag en liter grädde per vecka och proppar i mig ost mår jag finfint men så fort jag ens skänker en tanke åt en potatis så lägger hela systemet ner. Smidigt att vara vegetarian och inte kunna käka ris. Inte.

---

2 .

Försökte ha en dag fri ifrån smärtstillande igår. Det gick rätt bra under dagen; lyckades, med lite assistans från min mor, med att både köpa frimärken och lämna in läkarintyget till mma-/bjj-klubben så att träningskorten kan frysas till nästa termin. Höll mig sysselsatt under dagen, satt och skrev på kvällen tills jag blev trött. Borstade tänderna och gick och lade mig.

Efter någon timma gav jag upp, krånglade mig ut ur det varma täcket och stoppade fingrarna i pillerburken. Morfin saved my night. Katten lade sig efter det längst med min mage, med tassarna på min underarm och nosen under min haka medan hon spann en vaggvisa för mig.
Så somnade vi tillsammans. Att sova med en varm hårboll är absolut att räkna som vardagslyx.

Morfin är good stuff.

Tro dock inte att jag vill romantiserar droger, legala som illegala, med vad jag skriver här. Så är inte fallet. Men testa själv att försöka sova när varje andetag känns som ett knivhugg, när hela mellangärdet värker och smärtan börjar övergå i illamående. Det är inte det lättaste oavsett hur stark karaktär man har.

---

3 .

Detta avsnitt går lite emot min egen personlighet känner jag. För det är inte helt tillåtet att gnälla egentligen. Inte om man faktiskt har ett så bra och bekvämt liv som vi har här i västvärlden. Det hade varit en annan sak om jag hade varit ett litet föräldralöst och lemlästat barn utan mat för dagen liksom. Så i min vardag är jag på något vis notoriskt positiv.

Anyhow.

Fästingsäsongen har börjat. Och få saker ogillar jag så mycket som att plocka fästingar på katten. Ska köpa ett nytt halsband till henne. De tyska med citron- och pepparmyntsolja fungerade väldigt bra i höstas så jag tror jag kör på det igen. Känns hästlängder bättre än apotekets giftfyllda preparat.

Vaknade halv sex nu i morse. Kunde inte somna om, mindre roligt. Ska iväg och snacka med min chef om någon timma. Förstod inte riktigt varför han ville ha detta mötet... Känns skumt också när det är så lite tid kvar tills jag ska säga upp mig också. Visst, han är väl trevlig men hjälp en sådan toffel! Ett telefonsamtal hade varit precis lika (o)produktivt.

- Hej?
- Hej.
- Ja... Hur går det med revbenen?
- Jodå, de läker. Ska till vårdcentralen imorgon.
- Jaså... Då ringer du väl efteråt?
- Självklart.
- Hmm.... ja... och annars?
- Annars?
- Ja... hur tycker du att det känns med jobbet?
- Jodå, jag trivs fortfarande väldigt bra.
- Jaha....

*massiv tystnad*

Men jag hade sluppit fyra timmars transportsträcka. Jaja, vad gör man inte för att få fina vitsord när man slutar? Och jag kan ju alltid gå och kolla lite i Nordstan efteråt. (Hu! Jag avskyr Nordstan!) Men jag börjar bli lite sugen på att färga håret so there's no helping that.

---

Har upptäckt att senaste gadden har tappat lite färg på några ställen där den blödde en del när den var nygjord. Ska försöka komma ihåg att gå förbi tatueraren imorgon så vi kan bestämma en tid för att fylla i det.

Ska även försöka komma ihåg att boka tid hos frisören. Var ett bra tag sedan sist... Över ett halvår sedan jag klippte mig och hos en frisör var väl precis efter studenten senast. Är sugen på lite förändring.
Min frisör (eller ja, min mammas stammisfrisör) är så sjukt duktig! Tror i och för sig en del är för att hon tycker att det är roligt att klippa mig. Jag bara knallar dit, slänger ur mig vilken längd jag vill ha på ett ungefär, sedan får hon hitta på precis vad hon vill. Än så länge har jag aldrig blivit besviken.

Darn.
Det var ju gnäll-avsnittet det här.
Återgå!

Jag har minst sju stycken insektsbett på min vänstra fot som kliar något för överjäkligt! När man väl har börjat klia på dem slutar de ju inte klia heller - tvärt om!

Och igår när jag var på kampsportsklubben för att lämna läkarintyget så träffade jag några av träningskompisarna och oj vad jag har längtat efter några av dem. Längtar efter att träna också. Väldigt mycket.
Men mest kanske jag saknar den där goa känslan som alltid infinner sig efter ett träningspass. När man är så hög på endorfiner att man svävar två decimeter över trottoaren och bara känner sig allmänt nöjd med ALLT.

---

4 .

I mitt huvud har Hello Saferide's låt 'Arjeplog' fastnat på repeat. Den är väldigt o-cool, o-metal och allmänt fjantig men gud vad glad jag blir när jag lyssnar på den. Den är vacker.

"And the wind in the trees are all: sch-uuung, sch-uuung
And the trains that pass by are all: sch-du-dung, sch-du-dung
And you and me are like: let’s go out for a walk

And our feet in the snow are like: tsch-ooo, tsch-ooo
And the choir in my chest is like: oooo- oooo
And the Stockholm insecurity is like: I don’t exist"

Utan festivaler hade jag varit hopplöst o-allmänbildad rent musikaliskt sett.
'Nej, jag tror faktiskt inte att jag har hört U2....'

Och jag gillar att deklarera! 'Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!' för att citera herr Uggla i Disneys Robin Hood. Dessutom ska jag ju få göra lite avdrag också, bl.a. för resorna till och från jobbet. Så nu blir det Finland till sommaren. Och Tyskland gånger två. Längtar!

Homo, straight eller bi - det är frågan.

Jag vet inte själv hur jag ska identifiera mig.
Vilken epitet jag kan sätta på mig själv.
Hur klassificierar man sin egen person?

---

Vilken skillnad gör det om jag gillar dig eller dig?
Ska jag verkligen basera mitt gillande på huruvida du har kuk eller mutta innanför dina alltför välslitna märkesjeans?

NEJ!!

Det som spelar roll är hur du är i huvudet.
Vem du är som person.
Resten bryr jag mig inte så mycket om.

---

Okej, nu ljög jag. Ganska rejält till och med.

Kvinnokroppar är så otroligt mycket finare, mjukare mer spännande än manskroppen.
Å andra sidan är tjejer helt dumma i huvudet!

Inte alla, självklart. Jag generaliserar. Väldigt mycket.
Men det är så mycket jobbigare att umgås med flertalet tjejer än vad det är att umgås med flertalet killar.

Det ska bli spännande att se vilken typ av människa det slutar med att jag spenderar mitt liv tillsammans med.
Om jag gör det.
Spenderar livet med någon, alltså.

---

En annan grej är att jag inte förstår hur folk verkar föredra sambo-skap framför att ha ett förhållande som särbos. Ekonomi? Jovisst... men samtidigt... nja, jag måste tänka lite mer på detta innan jag uttalar mig.

---

Shit vad jag är rastlös.
Skulle behöva ligga.
Blir nog till att styra upp något i veckan.

---

Får man skriva så om man är tjej?

Dig jag skriver till.
Du.
Som skiftar från dag till dag.
Beroende på vad jag vill säga.
Beroende på vad jag behöver få ur mig.
Beroende på vem jag tänker på.

Jag adresserar mina inlägg till dig.
För jag vill att du ska veta.

Fastän jag inte ens berättar för dig att jag skriver detta.
Dig?
Er.
Jo, det är sant.
Jag vill att du ska läsa mina tankar.
Förstå vem jag riktar mig till.
Utan att jag ska behöva säga något.

Jag inser att det inte är rimlig.
Men det är så jag tänker.
Så jag känner.

---

Du kan vara allt och ingenting.

---

En föredetta pojkvän.
Min bästa vän.
En polsk läkarstudent.
Ett gammalt strul.
En oförverkligad dröm.

Välj själv.

Vilken roll har du i mitt liv?

Mitt hår var rödare än vanligt.
Jag doftade svagt av Live Luxe.
Min lillebror och jag köpte middag och lagade hemma hos mig.
Vi köpte för mycket choklad och två filmer också.
'Edward Scissorhands' och 'The Pianist'.

Sedan låg vi och fjantade oss i min säng tills både filmerna och chokladen var slut.
Katten sov med oss också.

---

Idag har vi ätit frukost.
Nu skall två trasig cykeldäck fixas.

Sedan bor jag själv igen.

Huvaligen!
Jag både längtar efter det och inte.

Jag följde med dig till Ikea idag.
Fastän jag inte riktigt ville.
Men jag ville inte göra dig besviken.
Och jag har ju längtat efter att träffa dig.

Du hade fjantiga solglasögon på dig.
När du egentligen har världens finaste ögon.
Ett jättesött leende.
Och jag hade fått smalare armar.

Det var vackert väder.
Jag ville egentligen vara hemma i trädgården.
Eller ha kuddkrig på Järntorget.

Men ibland måste man göra saker som man inte vill.
Eller riktigt vågar.

Som att mejla Honom.
Jag gjorde det.
Fastän jag kände mig dum och bortgjord.
Så var jag lite nöjd samtidigt.
En sak mindre att ångra när jag dör.

Du blev förresten glad.
Jag skickade sms till mitt ex.
Och blev ledsen.

Ett litet tag.
Det gick över sedan.
Tror jag.
Försöker jag inbilla mig...

---

Jag vill ha en man som läser mina tankar.

---

Jag blev trött när vi gick runt möbelutställningen.
Trött på alla dessa människor som som står med händerna i sidan och proklamerar sina åsikter.
Matchande par.
Skrämmande hur lika stil och utseende de lägger sig till med.

Bäbisar och putande magar i sådan mängd att jag tappade räkningen.

Jag trycks flera mil ner i skosulorna på en gång.

Det är ågren att gå på Ikea.
Avundsjuka till och med.
Men jag är värd mer än en random unge med random farsa.
Jag vill plugga och få ett jobb jag trivs med.
Med vettig lön.
Bra semestervillkor.

Och fortfarande...
En svag ton av grönt.

Gräsgrön av avund.

Vad lägger du in för betydelse i ordet ’duktig’?
Ser du framför dig en liten flicka med två välgjorda flätor? Rosetter i sidenband som håller ihop dem? Kanske till och med en liten söt, knälång klänning?

Ush, i vilket fall är det inte jag.

Eller så önskar jag att det var jag. Men inser att så inte är fallet.
Eller fasar för att det är jag. Fastän jag inte vill det.

---

Jag träffade Carina på Willy’s idag. Hon påminde mig om flera bra saker.
Man ska aldrig tappa kontakten med sina tanter.
Då kan man lika gärna klippa av sitt eget huvud på en gång.

---

Dagens Gbg-humor:

Ordet ’budget’ är väldigt roligt.
’Bud-get’

Citatet ”du är som hönökaka med kalaspuffar på” är ett väldigt ’sött’ uttryck.

Orten ’Horred’ har ett förskräckligt fult ortsnamn.
Hor-red. Hor-rible!

- Varför kan man inte derivera en volvo-montör?
- För han har ingen funktion!

---

Jag drömmer om dig nu. Igen. Vet inte vad jag ska göra åt det. Jag skickade ett mejl. Och fick ett svar. Men frågan är hur jag ska tolka det. Det kan både vara ett enbart artigt svar eller ett urgulligt kärleksfullt meddelande beroende på vilket tonfall jag använder när jag läser det. Vilket menade du? Kom hit och läs det för mig...

---

Drömmer så himla rubbade saker just nu. Kan jag skylla även detta på morfinet? Vore schysst med en vardag då man alltid kan lägga ansvaret för alla sina tankar/handlingar på något/någon annan.

För att sammanfatta det kort så speglar de alla någon av mina destruktiva sidor. Att jag köper snus och blir leggad (jag gillar snus men av ren princip vägrar jag att börja snusa, och jag har knappt någonsin blivit leggad heller).

Mardrömmen som jag vaknar kallsvettig av handlar om hur jag försöker krångla på mig ett par jeans men aldrig lyckas. De fastnar liksom halvägs upp och går aldrig över låren.

Förvrängd självbild? Ja.

Men vem har inte det?

---

Jag blir lite rädd när jag går igenom mina tankar.
Sweden rock förra året.
Hultsfred.
Det jag tänkte då. Och nu.

Moonspell från Arvika i stereon på lite väl irriterande hög volym.

Livet går i cykler.
Min kropp beter sig likadant varje år.
Min hud är alldeles för torr och kliar.
Trots fuktighetskrämer och sparsamt duschande.

---

Men min hud mår bättre.
Jag mår bättre.
Inbillar jag mig.

Hittar mina små knep för att klara av vardagen.

Jag känner igen den här känslan.
Frågan är; är det positivt eller negativt?
Jag är tveksam.

---

Jag gillar det.
Men jag blir orolig.
Kommer ihåg konsekvenserna.
När det gick över styr.

Samtidigt... glädjen.

---

"Det jag föraktar vinner i längden,
bakom hatet gömmer sig rädsla,
jag har gråtit slut alla tårar,
jag tror det är nån som vill in."

---

Och DU kan bara dra åt helvete!
Jag vet precis nu vad jag betydde för dig.
Vad som motiverade dina aktioner.
Och varför jag var så blind först - trots att du behandlade mig som du gjorde.
Aldrig mer.

Det finns någon annan nu som får mig att le.
En liten, liten svärm av kolibrir i magtrakten.

Åh vad det är underbart!

Att leva för sin egen skull.
För att man vill.
Inte måste.
Utan för att det är fruktansvärt roligt och spännande.

Honey honey honey, this is the day we will allways remember!

Ålder är en siffra på ett papper.
En registrering över när du blev född.
Men det säger ingenting om hur du är som person.

Ålder säger inte hurdan humor du har, vad du drömmer om på nätterna eller vad du längtar efter.
Din ålder är inte du även om den är en del av dig.
Den bidrar till att göra dig till den du är.
Men den definierar inte dig.

Du är mer än din ålder.
Så otroligt mycket mer.

---

Precis som att jag är så mycket mer än min ålder, jag också.
Du säger kanske att jag är för ung?
För ung för vadå?

För att vara mig själv?

Sluta nu. Lär känna mig som människa. Lär känna vilka erfarenheter det är som gjort mig till den jag är idag och sluta stirra dig blind på en siffra på ett myndighetspapper.

Ska du låta byråkrati stå ivägen för vilka du kan kalla dina vänner?

---

När man kan se åldersskillnad som ett plus; det är positivt om vi tillför varandra olika saker. Bara för att jag är yngre än dig (på pappret) så kanske jag är den som närmar min pensionen (rent mentalt).
Hur kan du veta om du inte ger mig en chans att visa vem jag är?

---

Jag drömmer igen. Massor.
Drömmar som ger mitt liv ytterligare en dimension förutom den vi kallar 'verklighet'.

Det finns bara en omständighet då jag tycker att åldern spelar en faktisk roll - och det är när man skaffar barn. Okej, ingen regel som inte har undantag; jag skulle säkert reagera om du berättade för mig att din lillasyster på 14 år dejtar en 35-årig man från Hässleholm. Inget ont om Hässleholm nu. Men du kanske förstår hur jag tänker?

Precis som att det inte känns naturligt när 60-åringar vill bli föräldrar. När tiden för barnbarn egentligen har anlänt.

Så fort man flyttar hemifrån och/eller passerar 20års-strecket så uppnår man på något vis en 'icke-ålder'. Då känns ålder inte väsentligt längre. Och att sålla människor genom det alltäckande åldersfiltret känns plötsligt främmande, skrämmande och diskriminerande.

---

Jag gillar DIG. Inte din ålder. Förstår du?

---

Du förstår det inte själv, när du med blåa ögon frågar 'Vill du hjälpa mig att välja krukväxter i helgen?' men du skrämmer mig värre än värsta sortens skräckfilm i ett mörklagt, föräldrafritt hus en regnig höstnatt.

Du bygger ihop oss.
Vill få oss att höra ihop.
Bli till en.

Inget fel med samhörighet. Tvärt om. Men det här - att blanda in mig i dina nya krukväxter till din nya lägenhet - ush jag får rysningar långt ner i tårna.

Jag som med stolthet har lyckats hålla två kaktusar vid liv i snart två år. Jag som i min förra lägenhet hade ihjäl allt levande på under två månader. Jag som barn tyckte att plastblommor var den perfekta lösningen på glömskhet.

Och så vill du att jag ska hjälpa dig välja blommor. Förstår du inte hur fel det blir?

När allt jag vill ha är kravlös vänskap, några kramar och en filmkväll då och då.

Idag har jag målat, tvättat, och målat. Det går i slow motion visserligen. Men det är roligt. Jag gillar att fixa och det blir fint. Inomhus är det dock fortfarande lagom mycket kaos. Varför är jag så kass på att hålla ordning?

Har börjat röja upp från grunden, hitta ett system som fungerar. Det går långsamt men framåt. Inbillar jag mig. Tänk vad skönt det skulle vara om jag hade en fru/man som tog hand om allt det där för mig.
Fast jag skulle säkerligen ha blivit nipprig då också över att inte hitta någonting. Nu vet jag åtminstone vart jag har sakerna eftersom det är jag som lagt dem där.

You can never have to much P3 Live in you life darling!

I mitt nästa liv kanske man skulle satsa på att bli en fascistisk pedant-nucka. Eller inte. Jag tror jag failar redan vid första tanken. Jag undrar varför.

Varför jag har så svårt att lägga saker på sin rätta plats från början. Kanske för att saker inte har någon 'rätt' plats? Fast det har de. Jag jagar bara undanflykter.