villabarn

Ringde D när jag blev själv i hallen.
Storgrät i luren.
Han var i skolan och kunde inte prata.
Ringde upp mig så fort han kunde.

Tack för du är en lab-wiz.
Det var du redan på våran tid i kemisalarna.

Jag får inte träna.
Jag får inte springa.
För att jag inte får andas för häftigt.
För att det gör ont i revbenen.

D sa att jag alltid kan gå ut och gå en sväng.
Men att gå motverkar inte panikattackerna.

'Nej, men det tvingar dig att tänka och hantera känslorna.'

Du satte hammaren på spiken.
Jag kan inte hantera känslorna.

Mina bröder är oroliga.
De reagerar inte alls som jag.
Och jag har svårt att förstå dem.

---

Du fick henne att gråta!
Rakt i örat när hon ringde mig.
Hon var orolig för mig.
När det är hon som är värst drabbad av alla.

Allt är bara lögn.

Jag vill inte leva detta livet.

Katten är inte ens hemma.
Och det tar flera timmar att köra bil ifrån Skåne.

---

Jag vet att jag har tänkt tanken flera gånger.
Sedan skjutit det ifrån mig.
Tänkt att nej, det är ändå inte så illa.

Och så hade jag rätt ändå!
Mina värsta mardrömmar var mer än sanna - de var bara en mild form av verkligheten.

Jag lyckas inte hantera detta.

---

Känner mig sviken bortom all förklaring.