Min kropp
Ska försöka hålla mig till någon slags disponering i detta inlägget.
1. ) mat
2. ) revben
3. ) allmänt whine
4. ) off topic
Comprende? Si, señorita!
1 .
Åt godis i lördags, några knäckemackor till frukost igår och frukt/pasta på kvällen. Dumt gjort. Inflammationsgraden i kroppen for högt igenom taket, halsmandlarna blev stora som hönsägg, kvisslor dök upp på mindre än två sekunder, jag började kallsvettades och mardrömmarna var ett faktum. Förstår inte att min kropp reagerar så kajko på kolhydrater. Dricker jag en liter grädde per vecka och proppar i mig ost mår jag finfint men så fort jag ens skänker en tanke åt en potatis så lägger hela systemet ner. Smidigt att vara vegetarian och inte kunna käka ris. Inte.
2 .
Försökte ha en dag fri ifrån smärtstillande igår. Det gick rätt bra under dagen; lyckades, med lite assistans från min mor, med att både köpa frimärken och lämna in läkarintyget till mma-/bjj-klubben så att träningskorten kan frysas till nästa termin. Höll mig sysselsatt under dagen, satt och skrev på kvällen tills jag blev trött. Borstade tänderna och gick och lade mig.
Efter någon timma gav jag upp, krånglade mig ut ur det varma täcket och stoppade fingrarna i pillerburken. Morfin saved my night. Katten lade sig efter det längst med min mage, med tassarna på min underarm och nosen under min haka medan hon spann en vaggvisa för mig.
Så somnade vi tillsammans. Att sova med en varm hårboll är absolut att räkna som vardagslyx.
Morfin är good stuff.
Tro dock inte att jag vill romantiserar droger, legala som illegala, med vad jag skriver här. Så är inte fallet. Men testa själv att försöka sova när varje andetag känns som ett knivhugg, när hela mellangärdet värker och smärtan börjar övergå i illamående. Det är inte det lättaste oavsett hur stark karaktär man har.
3 .
Detta avsnitt går lite emot min egen personlighet känner jag. För det är inte helt tillåtet att gnälla egentligen. Inte om man faktiskt har ett så bra och bekvämt liv som vi har här i västvärlden. Det hade varit en annan sak om jag hade varit ett litet föräldralöst och lemlästat barn utan mat för dagen liksom. Så i min vardag är jag på något vis notoriskt positiv.
Anyhow.
Fästingsäsongen har börjat. Och få saker ogillar jag så mycket som att plocka fästingar på katten. Ska köpa ett nytt halsband till henne. De tyska med citron- och pepparmyntsolja fungerade väldigt bra i höstas så jag tror jag kör på det igen. Känns hästlängder bättre än apotekets giftfyllda preparat.
Vaknade halv sex nu i morse. Kunde inte somna om, mindre roligt. Ska iväg och snacka med min chef om någon timma. Förstod inte riktigt varför han ville ha detta mötet... Känns skumt också när det är så lite tid kvar tills jag ska säga upp mig också. Visst, han är väl trevlig men hjälp en sådan toffel! Ett telefonsamtal hade varit precis lika (o)produktivt.
- Hej?
- Hej.
- Ja... Hur går det med revbenen?
- Jodå, de läker. Ska till vårdcentralen imorgon.
- Jaså... Då ringer du väl efteråt?
- Självklart.
- Hmm.... ja... och annars?
- Annars?
- Ja... hur tycker du att det känns med jobbet?
- Jodå, jag trivs fortfarande väldigt bra.
- Jaha....
*massiv tystnad*
Men jag hade sluppit fyra timmars transportsträcka. Jaja, vad gör man inte för att få fina vitsord när man slutar? Och jag kan ju alltid gå och kolla lite i Nordstan efteråt. (Hu! Jag avskyr Nordstan!) Men jag börjar bli lite sugen på att färga håret so there's no helping that.
Har upptäckt att senaste gadden har tappat lite färg på några ställen där den blödde en del när den var nygjord. Ska försöka komma ihåg att gå förbi tatueraren imorgon så vi kan bestämma en tid för att fylla i det.
Ska även försöka komma ihåg att boka tid hos frisören. Var ett bra tag sedan sist... Över ett halvår sedan jag klippte mig och hos en frisör var väl precis efter studenten senast. Är sugen på lite förändring.
Min frisör (eller ja, min mammas stammisfrisör) är så sjukt duktig! Tror i och för sig en del är för att hon tycker att det är roligt att klippa mig. Jag bara knallar dit, slänger ur mig vilken längd jag vill ha på ett ungefär, sedan får hon hitta på precis vad hon vill. Än så länge har jag aldrig blivit besviken.
Darn.
Det var ju gnäll-avsnittet det här.
Återgå!
Jag har minst sju stycken insektsbett på min vänstra fot som kliar något för överjäkligt! När man väl har börjat klia på dem slutar de ju inte klia heller - tvärt om!
Och igår när jag var på kampsportsklubben för att lämna läkarintyget så träffade jag några av träningskompisarna och oj vad jag har längtat efter några av dem. Längtar efter att träna också. Väldigt mycket.
Men mest kanske jag saknar den där goa känslan som alltid infinner sig efter ett träningspass. När man är så hög på endorfiner att man svävar två decimeter över trottoaren och bara känner sig allmänt nöjd med ALLT.
4 .
I mitt huvud har Hello Saferide's låt 'Arjeplog' fastnat på repeat. Den är väldigt o-cool, o-metal och allmänt fjantig men gud vad glad jag blir när jag lyssnar på den. Den är vacker.
"And the wind in the trees are all: sch-uuung, sch-uuung
And the trains that pass by are all: sch-du-dung, sch-du-dung
And you and me are like: let’s go out for a walk
And our feet in the snow are like: tsch-ooo, tsch-ooo
And the choir in my chest is like: oooo- oooo
And the Stockholm insecurity is like: I don’t exist"
Utan festivaler hade jag varit hopplöst o-allmänbildad rent musikaliskt sett.
'Nej, jag tror faktiskt inte att jag har hört U2....'
Och jag gillar att deklarera! 'Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!' för att citera herr Uggla i Disneys Robin Hood. Dessutom ska jag ju få göra lite avdrag också, bl.a. för resorna till och från jobbet. Så nu blir det Finland till sommaren. Och Tyskland gånger två. Längtar!
1. ) mat
2. ) revben
3. ) allmänt whine
4. ) off topic
Comprende? Si, señorita!
1 .
Åt godis i lördags, några knäckemackor till frukost igår och frukt/pasta på kvällen. Dumt gjort. Inflammationsgraden i kroppen for högt igenom taket, halsmandlarna blev stora som hönsägg, kvisslor dök upp på mindre än två sekunder, jag började kallsvettades och mardrömmarna var ett faktum. Förstår inte att min kropp reagerar så kajko på kolhydrater. Dricker jag en liter grädde per vecka och proppar i mig ost mår jag finfint men så fort jag ens skänker en tanke åt en potatis så lägger hela systemet ner. Smidigt att vara vegetarian och inte kunna käka ris. Inte.
2 .
Försökte ha en dag fri ifrån smärtstillande igår. Det gick rätt bra under dagen; lyckades, med lite assistans från min mor, med att både köpa frimärken och lämna in läkarintyget till mma-/bjj-klubben så att träningskorten kan frysas till nästa termin. Höll mig sysselsatt under dagen, satt och skrev på kvällen tills jag blev trött. Borstade tänderna och gick och lade mig.
Efter någon timma gav jag upp, krånglade mig ut ur det varma täcket och stoppade fingrarna i pillerburken. Morfin saved my night. Katten lade sig efter det längst med min mage, med tassarna på min underarm och nosen under min haka medan hon spann en vaggvisa för mig.
Så somnade vi tillsammans. Att sova med en varm hårboll är absolut att räkna som vardagslyx.
Morfin är good stuff.
Tro dock inte att jag vill romantiserar droger, legala som illegala, med vad jag skriver här. Så är inte fallet. Men testa själv att försöka sova när varje andetag känns som ett knivhugg, när hela mellangärdet värker och smärtan börjar övergå i illamående. Det är inte det lättaste oavsett hur stark karaktär man har.
3 .
Detta avsnitt går lite emot min egen personlighet känner jag. För det är inte helt tillåtet att gnälla egentligen. Inte om man faktiskt har ett så bra och bekvämt liv som vi har här i västvärlden. Det hade varit en annan sak om jag hade varit ett litet föräldralöst och lemlästat barn utan mat för dagen liksom. Så i min vardag är jag på något vis notoriskt positiv.
Anyhow.
Fästingsäsongen har börjat. Och få saker ogillar jag så mycket som att plocka fästingar på katten. Ska köpa ett nytt halsband till henne. De tyska med citron- och pepparmyntsolja fungerade väldigt bra i höstas så jag tror jag kör på det igen. Känns hästlängder bättre än apotekets giftfyllda preparat.
Vaknade halv sex nu i morse. Kunde inte somna om, mindre roligt. Ska iväg och snacka med min chef om någon timma. Förstod inte riktigt varför han ville ha detta mötet... Känns skumt också när det är så lite tid kvar tills jag ska säga upp mig också. Visst, han är väl trevlig men hjälp en sådan toffel! Ett telefonsamtal hade varit precis lika (o)produktivt.
- Hej?
- Hej.
- Ja... Hur går det med revbenen?
- Jodå, de läker. Ska till vårdcentralen imorgon.
- Jaså... Då ringer du väl efteråt?
- Självklart.
- Hmm.... ja... och annars?
- Annars?
- Ja... hur tycker du att det känns med jobbet?
- Jodå, jag trivs fortfarande väldigt bra.
- Jaha....
*massiv tystnad*
Men jag hade sluppit fyra timmars transportsträcka. Jaja, vad gör man inte för att få fina vitsord när man slutar? Och jag kan ju alltid gå och kolla lite i Nordstan efteråt. (Hu! Jag avskyr Nordstan!) Men jag börjar bli lite sugen på att färga håret so there's no helping that.
Har upptäckt att senaste gadden har tappat lite färg på några ställen där den blödde en del när den var nygjord. Ska försöka komma ihåg att gå förbi tatueraren imorgon så vi kan bestämma en tid för att fylla i det.
Ska även försöka komma ihåg att boka tid hos frisören. Var ett bra tag sedan sist... Över ett halvår sedan jag klippte mig och hos en frisör var väl precis efter studenten senast. Är sugen på lite förändring.
Min frisör (eller ja, min mammas stammisfrisör) är så sjukt duktig! Tror i och för sig en del är för att hon tycker att det är roligt att klippa mig. Jag bara knallar dit, slänger ur mig vilken längd jag vill ha på ett ungefär, sedan får hon hitta på precis vad hon vill. Än så länge har jag aldrig blivit besviken.
Darn.
Det var ju gnäll-avsnittet det här.
Återgå!
Jag har minst sju stycken insektsbett på min vänstra fot som kliar något för överjäkligt! När man väl har börjat klia på dem slutar de ju inte klia heller - tvärt om!
Och igår när jag var på kampsportsklubben för att lämna läkarintyget så träffade jag några av träningskompisarna och oj vad jag har längtat efter några av dem. Längtar efter att träna också. Väldigt mycket.
Men mest kanske jag saknar den där goa känslan som alltid infinner sig efter ett träningspass. När man är så hög på endorfiner att man svävar två decimeter över trottoaren och bara känner sig allmänt nöjd med ALLT.
4 .
I mitt huvud har Hello Saferide's låt 'Arjeplog' fastnat på repeat. Den är väldigt o-cool, o-metal och allmänt fjantig men gud vad glad jag blir när jag lyssnar på den. Den är vacker.
"And the wind in the trees are all: sch-uuung, sch-uuung
And the trains that pass by are all: sch-du-dung, sch-du-dung
And you and me are like: let’s go out for a walk
And our feet in the snow are like: tsch-ooo, tsch-ooo
And the choir in my chest is like: oooo- oooo
And the Stockholm insecurity is like: I don’t exist"
Utan festivaler hade jag varit hopplöst o-allmänbildad rent musikaliskt sett.
'Nej, jag tror faktiskt inte att jag har hört U2....'
Och jag gillar att deklarera! 'Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!' för att citera herr Uggla i Disneys Robin Hood. Dessutom ska jag ju få göra lite avdrag också, bl.a. för resorna till och från jobbet. Så nu blir det Finland till sommaren. Och Tyskland gånger två. Längtar!
Kommentarer
Trackback
