villabarn

Det där med kontraster i vardagen kan nog aldrig nog understrykas hur viktigt det är.

Mjukt mot hårt.

Tystnad mot att ibland få sjunga så högt man bara klarar av.

 

Rädsla mot trygghet, gammalt mot nytt.

 

Och ibland, bara att överraska sig själv med att bryta gamla mönster och att låta en diskussion ta en helt annan vändning gentemot vad den brukar.

 

När hjärtat inte rymmer all kärlek och det bara stockar sig i halsen, ögonen tåras. När man är van vid att rita Fan på väggen och bara undrar när något ska gå fel. Och där och då inse att med allra största sannolikhet så kommer allt gå bra.

 

Världens klokaste lilla treåring satt vid köksbordet och förklarade lugnt för oss hur hen skulle lära bebisen att bygga lego så de kan leka tillsammans, och sedan ska alla sitta och prata tillsammans. Och äta fisk som man får hemma hos gammelmormor för den är bra.