Tant in disguise
En getostpaj står i ugnen.
Det luktar frasigt smör från degen.
Det påminner om scones-doften från i morse.
Just nu befinner vi oss i en period då vi bakar precis hur mycket som helst.
Massa vitt mjöl.
Och smör.
Och jag mår bättre än jag någonsin kan minnas att jag gjort.
Fuck you slv.
När jag försökte leva efter dina rekommendationer var allt pest och pina.
Vikthets och hungrig hela tiden.
Nu är mat njutning.
Det är mer än bara näring.
Det är kul, gott, må bra och man blir mätt.
Massa grädde i såsen.
Det är väl det, trädgårdsgymnastiken och bebislyften som formar min lekamen.
Lite mjuk, ganska bäst.
Man ska vara rädd om sin idyll.
Jag sjunger familjefridens lov och ikläder mig påtarutrustningen.
Obligatoriskt.
Skogshuggarskjorta i flanell.
Mina gamla trasiga favoritjeans, fantastiskt mjuka.
Tjocka, grå tubsockar inhandlade på högstadiet.
Gröna höga stövlar.
Ibland en snusnäsduk kring håret.
Det, tillsammans med små gröna blommiga trädgårdshanskar så är outfiten perfekt.
Då är man redo att plantera, gräva, flytta.
Rullebör hit och rullebör dit.
Med lite smarhet så behöver man inte köpa massa nya växter utan kan utnyttja vad som redan finns.
Jag ska ta en stickling eller tre hemma hos mina föräldrar också.
Det enda jag kan komma på att vi inte kan lösa utan konsumtion är två spaljéer och ett stort rosstöd.
Inte för att vi inte skulle kunna bygga ett, men jobbet och matrialet kontra priset att köpa färdigt gör det väldigt ovärt.
Visst hade jag kunnat önska mig några nya klematisar… men nej, alla pengar som går att spara hädanefter går till huskontot. När jag blir tant kan jag börja samla sorter.
The president.
Multiblue.
Dr. Ruppel.
Det finns en tid för allt.
Jag är bara inte framme vid tant ännu.
Sherry, trädgård och sju sorters kakor till trots.
