villabarn

Livet faller på plats.

Du är min Yoko.

Jag hittade en liten pion under en buske.

Sågade ner en död pärongren.

Fick klättra för att nå upp.

Jag tänker saker i duschen som jag sedan glömmer bort innan jag hinner skriva ner dem.

Jag fantiserar om nästa barns förlossning.

Hur jag vill ha det.

En mur av klappande armar och uppmuntrande ord.

Kanske tältar en vän i trädgården.

Kanske tar en barnmorska massa kort.

Kanske hinner jag odla en vägg av växter kring trädgården så man kan vara ute.

Kanske blir det inte alls som jag tänkt mig.

Kanske vill jag inte ha det som jag tänkt mig.

Oavsett vad blir det bra och rätt.

Ibland är det skönt med regn.

Att kunna ge sig själv tillåtelse att sitta inne när man är trött.

Idag är jag trött i kroppen.

Jag vill sova.

Men samtidigt så vill jag göra precis hur mycket som helst.

Våra pioner har frösått sig.

Tre nya ställen har jag hittat nu, det är coolt.

Jag funderar på insynsskydd mot grannen också.

Vet inte vad som blir bäst så det får bli en rekogniseringsrunda ikväll och sedan suga lite på den karamellen innan vi bestämmer oss.

Min raggsockementalitet spirar.

Jag läser böcker om trädgårdsskötsel och längtar till läggdags.

Ryggkli är det perfekta relationskittet.

Kitt.

Roligt ord.

Ryggkli får mig att känna nykärskänslor igen.

Varje kväll igen.

Nykär, gammalkär.

Räknas fem år som gammalkär?

Eller vart går gränsen?

Idag rök håret och brudklänningen lades ut till försäljning.

Det är dags att gå vidare i livet.

Jag är nöjd.