Doppa pannan
Jag sitter med brännässlad underarm och förundras över kärleken som skapade vår trädgård.
Den omtanke som gavs varje sten dess rätta plats.
Allt det där fenomenala som legat gömd bakom all sly, som vi nu får upptäcka.
Ganska likt vad vi hade velat göra men oändligt mycket finare.
Nu har vi massa bära framför oss, tänka och försöka hitta billiga växter.
Som fortfarande är fina och matchar vad vi vill ha.
Jag är nervös och vill inte sova.
Två nätter själv och jag har redan hemlängtan som en äggasjuk höna.
Det är mycket att tänka på att planera.
Växter här och torvblock där.
Så mycket att tänka på att alla ord försvinner ut i suset.
Snart har vi inga träd kvar att fälla.
Vad gör jag då när jag blir frustrerad?
Det är inte samma terapieffekt på att plocka äckliga mördarsniglar eller rensa förbaskade kirskålsrötter.
Eternal war against the kirskål.
Oh it’s on!
