villabarn

Jag har återupptäckt min gamla favoritflinga.

Nu i ny tappning; Havrefras Jordgubb.

Mitt dope.

Det, och givakt-kaffe.

Fast nu ljuger jag.

Jag är inte beroende av det.

Får inga abstinensbesvär.

Blir bara lite effektivare.

K leker med S i sängen.

Jag upptäckte en häftig sak idag; när S är tröttgnällig, inte riktigt vill vara med på något och inte heller är tillräckligt avslappnad för att kunna somna så funkar det att berätta en saga.

Total koncentration.

Ögonen stirrar på mig, kroppen mjuknar.

Inget gnäll.

Inga ljud alls förresten.

Sådan här reaktion får jag inte när jag pratar vanligt… Skumt.

Jag berättade i säkert en halvtimma.

Om Gröna pappa-nappen, Svarta mammanappen, Rosa pojknappen och Blåa flicknappen. Om deras jobb, tävlingar och hur barnen överlistar de vuxna. Till och med en sensmoral lyckades jag klämma in. Har på känn att nappsagan kommer bli en klassiker.

Efter dess var det bara att sjunga en vaggvisa så var det bara tal om minuter innan sömnen inträdde.

Wunderschön.

Ringsjalen ligger i tvättmaskinen.

Längtar tills den torkar.

Min högerarm är så svag jämfört med den vänstra.

Babygym har fått en ny betydelse.

Och jakten på kuverttallrikar går vidare.

So long, säger spökungen.

Spö-kungen?

Nej, spök-ungen!