villabarn

Har lyssnat lite på radio och slösurfat omkring lite på ett community. Läskigt ofta så kan man läsa/höra kärleksuttalanden i stil med:

• utan dig är jag ingenting
• utan dig kan jag inte leva
• utan dig är allt meningslöst
• jag behöver dig för att må bra
• osv. osv. osv. etc. etc. etc.

Tillåt mig att utbrista VAFAN?! Klart man fortfarande är en människa med ett egenvärde även utan partner. En partner ska inte vara meningen med livet, ens självkänsla ska inte hänga på huruvida man är singel eller inte. En eventuell partner ska enbart vara ett plus i kanten!
     Samhällsnormen är ett exklusivt parförhållande - men är det sanningen? Jag tror personligen att många skulle må bra av att revidera sin syn på kärlek. Kärlek ska inte vara något tvingande, inga måsten eller dåligt samvete. Kärlek ska vara glädje, samhörighet och ömsesidigt ansvar.
     Självklart är inte något förhållande en ständig dans på rosor, så naiv är jag inte att jag tror det. Men kärlek ska aldrig någonsin vara ett tvång heller.

Jag väljer att vara med dig för att jag vill.
För att du berikar mitt liv.
För att ditt leende ger mig lyckokickar i magen.
Och för att du alltid, alltid låter mig vara mig själv.