villabarn

Det är sådant där varmt, tryckande väder idag. Väder som ger mig huvudvärk men egentligen är ganska fint ändå; solen skiner, fåglarna kvittrar och mellan stora grå moln är himlen klarblå.

Äldre män med peniskomplex luftar sina cab:ar. Till en ung pojkspolings stora förvåning och förtret tackade jag nej till att köpa en pin och därmed stödja prostatacancerforskning med orden om att 'rosa bandet, vattendroppen och majblomman räcker för mig, ni män med 25% högre lön kan själva bekosta prostata-forskningen'. När jag gick därifrån med några tuber oljefärg i påsen försökte han snabbt plocka upp sin haka från golvet och återfinna fattningen. Jag vet inte om han lyckades innan nästa kund började fnissa. Ibland känner jag mig elak. Men nöjd.

Jag åkte till Kungsbacka igårkväll bara för att vakna upp i Alingsås idag. Med en enorm lättnad i kroppen.
Jag berättade det jag behövde berätta.
Jag var ärlig.
Och jag älskar mer än någonsin.
Lagom existerar inte i min vokabulär.

Varje ord var uppriktigt.
Du är det finaste jag vet!
Till min stora glädje lyssnade du.
Åh vännen, du gör mig lyckligast.

Jag kan inte svara för framtiden, men alltid ska jag göra dig en del av sanningen. Det är det MINSTA du förtjänar. För egentligen så förtjänar du mer än så - hela världen och mer därtill. Jag hoppas att allt löser sig. Vi får hålla tummarna och jobba tillsammans på det.