Musa
Jag vet inte vad du vill
Om du bara gör dig till
Eller om du alltid är coolare än jag
Hur du kan stå med rak rygg
Och känna dig så jäkla trygg
Om så vore för en dag
Om du vet vad du vill göra med ditt liv
Och alltid går med sådär raka kliv
Som om det vore lag
Jag vill ju resa med dig till Prag
Med små små steg går jag emot dig
Små små andetag i mina lungor
Och små små svettdroppar i händerna
Jag skulle kunna säga att jag sliter ut mitt hjärta för dig
Att det inte är så mycket
Att jag skulle vilja ge dig allt
Allt av det som finns
Fastän i världen det är kallt
Så tycker du att det jag gör är ballt
När jag står med fumlande fingrar och hosta i halsen
Inför en publik, framför mina ögon dansar valsen
Men jag gör det för dig
Ändå
Fastän jag inte vågar
För när du mig frågar
Så ger du mig mod
Och jag i nervositeten sågar
Mina förhoppningar fladdrar som ett segel
Tankar rinner som innehåll i smältdegel
Och som generell regel
Raseras alla drömmar byggt i tegel
Jag känner mig något instabil
Smörjer musklerna med reparil
Inser att jag är körd
Ser på etablissemanget som fossil
Kan ingen ge mig en albyl?
Eller tja, i värsta fall en kanyl
Helst då fylld med något mera spännande
Än lösningsmedlet propyl
För det här är vad som händer
När en naturare på bladet vänder
Och ifrån sitt matteblock långsamt bänder
Textrader, som i sms jag sedan sänder
Till dig, min imaginära musa
Fantasislottets egna husa
Som med fiktiva hundvalpar busa
Genom korridorer nu de rusa
Jag själv känner mest för att börja snusa
Innan ljudet från er åhörare börjar susa
Mina förhoppningar de genast grusa
Så ser jag bara hennes ljusa
Hårsvall, framför min pupill
Och i huvudet står det still
Vet ju inte vad jag vill
Kanske ska jag hädanefter börja skriva
Pseudonymt under tagna namnet Bill
© Mig
Om du bara gör dig till
Eller om du alltid är coolare än jag
Hur du kan stå med rak rygg
Och känna dig så jäkla trygg
Om så vore för en dag
Om du vet vad du vill göra med ditt liv
Och alltid går med sådär raka kliv
Som om det vore lag
Jag vill ju resa med dig till Prag
Med små små steg går jag emot dig
Små små andetag i mina lungor
Och små små svettdroppar i händerna
Jag skulle kunna säga att jag sliter ut mitt hjärta för dig
Att det inte är så mycket
Att jag skulle vilja ge dig allt
Allt av det som finns
Fastän i världen det är kallt
Så tycker du att det jag gör är ballt
När jag står med fumlande fingrar och hosta i halsen
Inför en publik, framför mina ögon dansar valsen
Men jag gör det för dig
Ändå
Fastän jag inte vågar
För när du mig frågar
Så ger du mig mod
Och jag i nervositeten sågar
Mina förhoppningar fladdrar som ett segel
Tankar rinner som innehåll i smältdegel
Och som generell regel
Raseras alla drömmar byggt i tegel
Jag känner mig något instabil
Smörjer musklerna med reparil
Inser att jag är körd
Ser på etablissemanget som fossil
Kan ingen ge mig en albyl?
Eller tja, i värsta fall en kanyl
Helst då fylld med något mera spännande
Än lösningsmedlet propyl
För det här är vad som händer
När en naturare på bladet vänder
Och ifrån sitt matteblock långsamt bänder
Textrader, som i sms jag sedan sänder
Till dig, min imaginära musa
Fantasislottets egna husa
Som med fiktiva hundvalpar busa
Genom korridorer nu de rusa
Jag själv känner mest för att börja snusa
Innan ljudet från er åhörare börjar susa
Mina förhoppningar de genast grusa
Så ser jag bara hennes ljusa
Hårsvall, framför min pupill
Och i huvudet står det still
Vet ju inte vad jag vill
Kanske ska jag hädanefter börja skriva
Pseudonymt under tagna namnet Bill
© Mig
Kommentarer
Trackback