villabarn

Vi har fattat ett beslut; att aldrig köpa några nya möbler mer. I hela vårt liv.

Kommer det att fungera? Jag tror faktiskt det.

Däremot kommer vi bli tvungna att hitta en ny madrass om några år; den vi har går inte att ta ut ur huset så till nya huset kommer vi behöva en till.

Och lakanen som slits ut, går hål i måste vi kanske också få ersätta. Men annars. Inget nytt.

Pluppens kläder köper vi redan mycket begagnat. Möjligen undantaget reafynd som vi ser som investeringar till kommande syskon.

Det är en spännande grej – hur billigt kan man leva? Hur lite kan man jobba och ändå klara sig på? Hur mycket tid kan man få med sina barn?

En kompis frågade hur det kom sig att vi hade råd att planera för att jag skulle plugga så länge. Det fick mig att tänka till. Jag har i stort sett inte köpt några nya kläder sedan högstadiet. Högstadiet! I gymnasiet fick jag lite kläder i present men sedan dess har jag, en vinterjacka undantaget,  bara köpt kläder för de presentkort jag fått på jul och födelsedagar. Jag antar att det är sådant som bidrar till att vår budget fungerar.

Jag värderar familj och tid högre än pengar nu. Det gjorde jag inte förut. Skönt att bli gammal och förnuftig. Att göra roliga grejor och må bra, det är sådant som räknas.

Igår var första gången på mycket länge som jag inte var sugen på att träna. Vanligtvis går jag och räknar ner till nästa tillfälle men igår bara nej, jag VILL inte. Så jag lät bli att gå. Istället gjorde jag skolarbete och sorterade bilder. Det är lite roligt med foton där man tänker "wow vad snyggt!" innan man kommer på att det är man själv som har tagit dem.

Och livet känns så bra. Börjar få struktur på skolan och bra koll på resten. Kunde jag bara nu sluta vara så disträ så vore det perfekt. Blev påmind igår om två medlemsavgifter jag glömt betala och att det kanske börjar bli dags att lägga ut en doula-annons på ODIS. Har bara sista utbildningshelgen kvar, har läst större delen av litteraturen och vill börja pröva vingarna. Alla dessa vackra gravida magar och alla dessa puckade politiker (och överläkare för den delen också) som inte verkar förstå magin i att föda barn, kraften som finns inom alla kvinnor men som ibland behöver lite hjälp på traven för att locka fram den. Om doula vore ett läkemedel hade det ansetts oetiskt att inte administrera det. Nu är inte doula ett läkemedel och oftast tas ämnet inte ens upp för diskussion under föräldrautbildningen.

Doulaeffekten

Effekten av en stödjande doula har mätts i flera internationella vetenskapliga studier och visar på mycket goda resultat.

Med en doula minskar:
Antalet kejsarsnitt med 50%
Förlossningens längd med 25%
Behovet av medicinsk smärtlindring med 30%
Önskemål om ryggbedövning med 60%

Av studierna framgår också att föräldrar som haft stöd av doula är mer delaktiga i förlossningen och känner sig mer tillfreds med sin upplevelse.

"The Doula Book", M H Klaus, J H Kennell & P H Klaus, 2003